Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN MEDELPUNKT. 835
Kyrkan hade blifvit socknens medelpunkt i mera än ett hänseende.
Jag vill först framhålla de verldsliga, ty de torde i icke ringa mon
hafva inverkat på de andliga. De första kyrkorna byggdes helt visst
af trä. I aflägsnare orter bibehöll man träkonstruktionen, annars
öfvergick man till sten: kyrkan skulle vara något, som varade genom
tiderna. Stenkyrkan blef derigenom något mera än gårdarne i socknen,
hvilkes hus voro i regeln — på Gotland finnas undantag — uppförda
af trä. Kyrkan var fastare och säkrare, kyrkan blef i ofredstider en
tillflyktsort, i hvilken man kunde vara skyddad, från hvilken man
kanske kunde försvara sig. Ett försvarsverk mot verldslige fiender
ligger utom det kyrkliga området, men det hjelpte icke: kyrkorna
voro länge försvarsverk, ja, de användes dessutom, i kusttrakterne, som
magasin för varor, komna från skeppsbrott. Åtminstone i somliga
kyrkor fanns utrymme för tillfälligt förvarande af gods. I sjelfva
kyrkan hade sådant varit profanerande, men i tornets våningar fanns
lämplig plats.
Sedan socknen blifvit en enhet, var kyrkan en medelpunkt. Redan
under den föregående tiden hade man kännt behof af försvarsverk.
Detta tillfredsställdes nu, tack vare kyrkan. Den nya tiden och
hennes kraf funno anordningen god.
Så komma vi till det kyrkliga. Kyrkans tjenare hade fått makt
öfver folket. Det kände sig för sin timliga och eviga välfärd
beroende af kyrkan. Det gällde icke endast att hafva godt medan lifvet
varade, man måste också tänka på hvad komma skulle efter döden,
och kyrkan var det enda, som kunde hjelpa i det ena och det andra
fallet. Kyrkan var ej heller försumlig att påminna härom. De till
bön kallande klockslagen ljödo både afton och morgon. Tiderna,
messorna lästes och sjöngos. Vid tidernas hållande var menigheten ej
skyldig att närvara, men väl vid messan, ehuru äfven denna torde
hafva mycket försummats, eftersom aflat gafs för dem, som hörde
messor. Någon uppbyggelse kunde ej heller messan gifva de
närvarande, då i henne nästan endast det latinska språket användes. Men det
är möjligt, att just detta, det obegripliga, i hög grad inverkade på
allmänheten. Okunnige voro de fleste i det längsta om hvad kyrkan
lärde, endast genom personligt umgänge med presten kunde de få veta
något. Men det hade de lärt sig att förstå, att kyrkan var något stort
och herrligt, och just det, att de begrepo endast litet af gudstjenstens
detaljer, kunde i hög grad inverka på dem. Tron på hemliga makter
var gammal i Norden, och det för menniskorna oförstådda i
gudstjensten har kanske gripit dem med ännu större makt, än om de hade
förstått allt.
Vi måste antaga, att presten inom socknen, derest han motsvarade
kyrkans kraf på en god tjenare, måste upplysa sina sockenbor om ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
