Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854 BANNLYSNING. INTERDIKT.
Det är uppenbart, att detta stadgande, hvilket för öfrigt upprepats,
har tillkommit med anledning af för tillfället rådande förhållanden.
Den, som formulerade bestämmelsen, har tydligen vetat mera än den
närmast följande tidens och senare tiders historieskrifvare, att vid detta
tillfälle varit allvarligt satt i fråga att få en annan konung än Magnus
ladulås.
Bannlysningen torde å dem, som träffades af henne, hafva kunnat
verka på olika sätt. Somlige, som menade väl, men ändock försett
sig, torde hafva kännt tyngden af bannlysningen ganska tung. Andre,
de fleste, torde icke hafva fäst mycken vigt vid henne, derest de icke,
trots våldsamt sinnelag, hade en viss, man kan väl säga vidskeplig
vördnad för kyrkan och hennes möjlige straffdomar. Att man i
allmänhet väntade sig förakt för de kyrklige straffdomarne framgår ganska
tydligt af medeltidens kyrklige stadgar.
Den, som fått förbud med afseende på åtnjutande af nattvarden
eller af kyrkans förmoner i allmänhet, kallades på latin interdictus,
hvilket betyder: en som fått ett förbud. Men i sammanhang med
bannlysningen fanns något annat, som kallades interdikt, en
bannlysning, som gällde ett helt område.
Erkebiskop Birger höll år 1380 — således under k. Albrekts tid
— ett biskopsmöte i Södertelje — orten var ju väl vald, ty man
kunde komma dit allra bäst på sjövägar, hvilke under medeltiden voro
de beqvämaste. Vid detta möte föreskrefs: 1
Vi varna alle landens föreståndare (prefectos) och höfdingar (capitaneos) och
alle deras undergifne för förste och andre och tredje gången, att ingen hädanefter
dristar att genom skräck, hot eller utpressning tvinga af kyrkans underlydande på
landsbygden penningar eller föremål af hvad slag som helst eller att tilltvinga sig
borgen för deras utpressningar. Ej heller få de ålägga arbeten, skatter och andra
bördor mot alla privilegier och friheter eller för det de sjelfva ega, änskönt de
hafva mera under kyrkans frihet. Ej heller få de hos kyrkans underlydande gästa
och med injagad skräck och plundring tilltvinga sig foder och andre omkostnader,
utan skola de, innan de gå ut eller vid inträdet, betala enligt rikets lagar hvad de
få. Vidare varna vi alle landens föreståndare och höfdingar och deras underlydande,
att ingen sjelf eller genom någon annan, uppenbarligen eller hemligen, fordrar eller
uttvingar af kyrkans underlydande böter, som tillfalla konungen, eller indraga gods
för kyrkans underlydandes förbrytelser, utan öfverlåta sådant, efter kyrkans gamla
privilegier, åt kyrkans prelater. De må ej heller i sitt bröd och i sitt försvar
behålla någon, som vågat göra något sådant. Vidare varna vi alle rikets föreståndare
och höfdingar jämte deras underlydande, att ingen af dem hädanefter plundrar eller
hindrar kyrkogårdar eller kyrkor eller tionde eller andra kyrkliga afgifter, att de
ej heller å kyrkogårdarne eller i sockenpresternes bostäder hålla sina möten. Ej
heller må de bryta upp kyrkorna. Alle de, som begått förut skrifna brott eller
något af dem, mot vårt närvarande förbud, må, efter den kanoniska varningen,
bannlysas. Ingen bannlyst får frikännas annat än af biskopen eller hans ombud.
Men desse föreståndare och höfdingar må, så vidt de kunna, med hjelp af den
himmelska barmhertigheten, hjelpa till att fred och endrägt råder i landet, lugna brotts-
1 Innehållet är betecknande för tiden, derföre meddelar jag det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
