Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 7. Kyrkan och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866 PRESTERS EGANDERÄTT.
eller efter hans död hemligen eller uppenbart undandrager hans
egendom, är genom sjelfva handlingen bannlyst.
Reuterdahl tillägger här ett odateradt bref af Nils Allesson, som
den tiden var erkebiskop i Uppsala, hvilket uppgifver sig vara ett
återkallande af stadgandet rörande död prests qvarlåtenskap, och är detta
återkallande ganska märkligt. Det heter nämligen: »När en prest är
afliden, inträda de rätte arfvingarne i hans qvarlåtenskap, hur denne
än är förvärfvad, såsom sed varit af gammalt, dock med
iakttagande deraf, att om vid dödsfallet åkrarne voro sådde, skulle
efterträdaren öfvertaga skörden. Om presten dör sedan skörden blifvit
inbergad, skall åt efterträdaren lemnas så mycket, som erfordras för
det nya utsädet. Husen och låsen tillfalla efterträdaren. Innan
arfvingarne bortföra något från prestgården, skola de utbetala skulderna.
Allt hvad efter dödsfallet inflyter af afgifter tillfaller efterträdaren.»
I Telje-stadgen nämnas icke arfvingarne, och deras rätt måste ju
tillgodoses, men här talas icke ett ord om det som förvärfvats för
prestens person och det som förvärfvats för kyrkan.
Ett beslut från ett senare biskopsmöte i Södertelje, af
Reuterdahl med frågetecken hänfördt till år 1368, innehåller i detta afseende
följande: »Klerker, som hafva gäll, och upprättat en förteckning öfver
kyrkans lösören, hafva rätt att genom testamente eller annan
anordning förfoga öfver hälften, den andra hälften tillfaller efterträdaren.
Öfver det som förvärfvats icke för kyrkan, har han full
förfoganderätt, med afdrag, innan delning sker, af gengärdsafgift och
begrafningskostnader.» å
I Linköpingsbiskopen Nils Hermanssons (1374—1391) stadgar talas
intet om presters qvarlåtenskap, men i dem föreskrifves, att presten
skall i kyrkans missale införa alla inkomster och besittningar, som
tillhöra prestbordet och kyrkans byggnadsfond (fabrica ecclesie), med
noggrann skilnad mellan de två slagen af egendom.
I erkebiskop Nils Ragnvaldssons (1438—1448) sammanfattning af
diverse stadgar säges, att en prest, hvilken icke är känd för stor
fattigdom, bör tänka på domkyrkan i sitt testamente. 1 Det heter der
vidare i en väl kortfattad paragraf: »hufvuddelen (præcipium) tillkommer
ej biskopen af de döende, utan lemnas detta åt de döendes godtycke».
Med de döende bör väl förstås prester, som ligga å dödsbädden.
I Skara-stadgen af år 1472 inkommer något nytt: »Då klerkerne
af kyrkan mottagit många välgerningar och enär de, enligt den
kanoniske lagen, icke ega rätt att göra ett testamente öfver hvad de
erhållit för kyrkan, och då de, enligt Skara kyrkas loflige och gamle
stadgar, icke få bestämma något, innan de i sitt testamente tagit hänsyn
till biskopssätet och domkyrkan, föreskrifva vi, att döende prester
1 Reuterdahl, Statuta Synodalia s. 156.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
