Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 7. Kyrkan och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEKMÄNS TESTAMENTEN. 867
skola som en from allmosa, i stället för testamente, skänka 3 goda
mark till fattige studenter ’till upprättande af pelare i Guds hus’, att
tre pålitlige uppbördsmän skola utses af vårt domkapitel att årligen
redogöra för hvad de uppbära, så att testamenten och gåfvor komma
de studerande till godt, att desse upptaga tredjedelen af det en prest,
som ej skrifvit testamente, lemnar efter sig och förvandla detta till
studenternes förmon.»
I förmögnare presters testamenten finna vi i regeln biskopen
ihogkommen med en gåfva.
Hvad jag här meddelat angår visserligen icke förhållandet mellan
kyrkan och staten, men då den yngre Vestgötalagen hänför till
biskopens domstol frågor rörande testamenten, har jag måst meddela detta,
då jag i de kyrklige stadgarne icke funnit ett enda ord om lekmäns
testamenten, ej heller kan minnas någon ende urkund, som talar om
andlig domstols befattning med testamenten.
Deremot, då offervilligheten gent emot kyrkan var stor och gjördes
ännu större genom inverkan från presternes sida, intogos i de
borgerlige lagarne föreskrifter rörande lekmäns rätt att genom testamente
förfoga öfver sin förmögenhet till förmon för andliga stiftelser. Redan
den äldre Vestgötalagen föreskrifver (ärfdabalken kap. 9), att om någon
gifver sig i kloster, skall han skifta sin egendom med arfvingarne, så
att han behåller en lott och hvar arfvinge får sin. Han får med sin
lott gifva sig in i klostret, som, i fall han dör i klostret, ärfver hans
lott. En motsvarande uppdelning af egendomen synes hafva skett i
händelse någon ville gifva en gåfva för sin själ: var han hel och osjuk,
fick han, utan att tala med arfvingarne, gifva en hel hufvudlott, var
han sjuk, endast en half. Voro arfvingarne qvinnor, fick man gifva
en qvinnolott. 1 Östgötalagen talar ock om egendomens uppdelning i
hufvudlotter med tillstånd för en frisk att gifva till kyrka eller kloster
en hel hufvudlott, den som låg å dödsbädden fick icke gifva mera än
en half (kristnobalken kap. 24). Upplandslagen (kyrkobalken kap. 13)
bestämmer, att om en man gifver för sin själ till kyrkor eller kloster
och den rätte arfvingen är kommen till vett, är närvarande och
godkänner, då må gåfvan vara huru stor som helst. Men om arfvingen
icke godkänner eller ej är närvarande eller är öfvermage eller
vettvilling, må ingen gifva mer än tiondedelen af gammal börd, men alla
sina aflingagods må han gifva för sin själ. Detsamma gäller hvad
någon gaf för att komma in i ett kloster eller ett hospital. Gifver
någon i lösören till kyrka eller prest, skola tvänne bolfaste män vara
närvarande, som kunna vittna, ifall gåfvan klandras; klockaren får i
detta fall icke vittna.
1 Föreskriften (yngre Vestgötalagen kyrkobalken kap. 60) är ej fullt klar och
göres icke klarare genom utläggningen IV. 21: 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
