- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Tredje delen /
869

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 7. Kyrkan och staten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDLIGA FRÄLSET. 869

fästa till hållande genom en ständig lag, att klerker hädanefter icke
skola för brott, för hvilka de åtalas, eller för förseelser af hvad art
som helst dragas inför lekmäns dom, utan för sina saker svara inför
biskopar och prelater. Äfven besluta vi, att kyrkornas hus och
åkrar skola vara fria från alla kongl. kraf (exactiones).» Formelt
taget innehåller brefvet endast en upplysning för brefmottagaren,
hvilken måhända hade något att skaffa med inkräfvandet för
konungens räkning af exactiones. Medeltiden höll visserligen icke i
utfärdandet af urkunder synnerligen mycket på det formela. Saker af
vigt för hela riket omtalas i ett bref, som gäller ett enda stift, ehuru
det icke finnes den ringaste skymt till anledning att en sådan förmon
skulle gälla endast ett stift. Om detta varit afsigten, skulle de öfriga
stiften helt visst genast hafva till konungen inkommit med anhållan
om samme förmon, en anhållan, som omöjligen hade kunnat afslås.
Det är uppenbart, att man varit mycket vårdslös med bevarandet äfven
af ytterst vigtiga handlingar. Att detta bref, stäldt till en
underordnad person, icke innehåller en föreskrift rörande det andliga frälset
är klart, men brefvet synes förutsätta ett kongl. medgifvande af ett
sådant, och detta medgifvande kan icke varit inskränkt till ett enda
stift. Emellertid fattas alle officiele urkunder rörande denna sak.

Så mycket är emellertid klart, att denna frihet för ’kyrkans hus
och åkrar’ icke gäller något annat än just sjelfve prestgården. K.
Johans privilegiebref till biskopen i Skara af år 1219 (DS nr 184)
synes undanhålla något mera från regia exactio, hvilket ju kan
öfversättas med ’skatt till konungen’, det fritager ’de kyrkliga besittningarna
med hvad till dem hör (possessiones ecclesiasticas cum attenticiis earum),
men detta kan dock icke antagas som säkert. Uttrycken voro ofta
sväfvande. I ett afseende är denne urkund fullkomligt klar: detta
bref gäller icke endast biskopen i Skara, utan äfven ’öfrige biskopar
i vårt rike’, alltså gällde anordningen hela Sverige, och mig synes icke
giltig anledning finnas att betvifla, att urkunder med enahanda
bestämmelse kunnat vara utfärdade redan af k. Sverker II. Saken var
emellertid ny, hon stridde mot all förut rådande sed och behöfde
derföre inskärpas genom förnyade påbud. K. Erik Eriksson stadfäste
k. Johans bref utan att omtala det andliga frälset. K. Magnus I
åberopar år 1279 dessa två bref, hvilka, enligt hvad han uppgifver, hade
blifvit af påfven godkända, och stadfäste dem, men ändock
innehåller hans stadfästelsebref något mera än brefven, som stadfästes.
I den fråga, som nu sysselsätter oss, heter det: »Alla kyrkliga
besittningar i Skara stift med alla deras tillbehör skola fullständigt och
för all framtid vara fria från skatt till konungen» (ab exaccione regia,
DS nr 690).

Gällde detta prestgårdarne eller andra gods, som kyrkan förvärfvat,
tack vare henne skänkta medel? Det gällde äfven dessa senare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 5 11:42:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/3/0877.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free