Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 7. Kyrkan och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
876 KYRKANS INVERKAN PÅ STATSVÄSENDET.
Bengtsson rikta en uppmaning att till ett möte kalla biskopar, prelater
och ombud för det öfriga presterskapet för att besluta om en
bevillning från kyrkans sida till rikets försvar. I januari 1450 utfärdade
erkebiskopen kallelser till detta möte. Men detta var ett
undantagsfall, hvilket torde hafva blifvit en nödvändighet genom den
egendomliga ställning erkebiskop Jöns intog i politiskt hänseende. Men
härmed ändrades icke systemet. Under den följande tiden höjdes från
kyrkans sida anklagelser mot riksföreståndaren Sten Sture d. ä., att
han lade olaga skatter å kyrkan.
Jag har icke velat gå alltför mycket in i detaljer. Hvad jag
här meddelat torde dock vara fullt tillräckligt för att visa, huru
vanskligt det var att få till stånd ett sundt och fast förhållande mellan
kyrkan och staten.
Vi kunna icke blunda för den omständigheten, att utbildningen
af medeltidens stat i Sverige har haft mycket att tacka kyrkan för —
i begynnelsen. I och med införandet af kristendomen rycktes Sverige
in i samlingen af medeltidens stater. De rörelser, som redan hade
börjat göra sig gällande i de utländske staterne, måste komma till
giltighet äfven i Sverige. Danmark, som låg det kristet-civiliserade
utlandet närmare än Sverige, rycktes tidigare in i den allmänna
utvecklingen. Det har visserligen tidigare varit sed hos oss att
uppfatta hedendomens tid som en period af mycken krigisk duglighet,
men i öfrigt af ganska stor råhet och barbari. De nordiska sagorna
talade naturligtvis i främsta rummet om handlingar af märkligare art;
till att skildra de hvardagliga förhållandena, hvilka ju voro för alla be
kanta, saknade de all anledning. De äro icke att sammanställa med
de moderne historiske romanerne, hvilke helt naturligt söka åt sina
skildringar af tilldragelserna gifva en kulturhistorisk bakgrund.
Uppgiften är icke lätt, och alltför ofta finna vi vid sidan af dramats
utveckling väl mycket af mödan, som uppkonstruerandet af bakgrunden
vållat. I följd af denna sagornas tystnad i visst hänseende kände man
sig allt mera benägen att låna villiga öron åt det förfärans anskri,
som i Vesterlandet höjdes med anledning af Nordbornes raseri.
Allt ifrån den stund, då jag på allvar — efter en del förutgångna
naturvetenskapliga studier — egnade mig åt granskningen af våra
fornminnen och de förhållanden, på hvilka de pekade tillbaka,
eftersom de voro förutsättningarna för de yttre företeelserna, kom jag till
det bestämda resultatet, att den gamla uppfattningen var fullständigt
oriktig. Att man i den hedna tidens Sverige med mycken ifver och
skicklighet egnade sig åt fredliga yrken, att den materiela kulturen
till och med stod mycket högt, det blef tidigt min öfvertygelse, denna
uttalade jag redan i min första bok, utgifven för 36 år sedan. Det
är icke min vana att tala om mig sjelf, men då det nyligen i en mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
