Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 7. Kyrkan och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKANS INVERKAN PÅ STATSVÄSENDET. 877
mig synnerligen välvillig uppsats yttrats, att denna min första bok
egentligen icke innehöll något nytt, har jag här velat framhålla detta.
Det nya bestod för öfrigt icke endast i uppvisandet af den höga
ståndpunkt vår materiela kultur intog redan under den hedna tiden,
jag uppträdde i härnad mot den tidigare åsigten, att studiet af
fornsakerna endast kunde lemna några mindre betydande bidrag till vår
äldsta historia, att fornkunskapen icke var något annat än en blygsam
tjenarinna åt historien, att de fakta, som fornkunskapen framdrog,
måste bedömas uteslutande från historisk synpunkt. Jag ville i denna
min första bok visa, att fornkunskapen är en vetenskap för sig, hvilken
formulerar sina resultat å egen mark, att det sedan gäller att se till,
huru dessa resultat skola kunna förenas med dem, till hvilka historien
å eget arbetsfält kommit. Jag har haft den stora tillfredsställelsen
att under de år, som förflutit efter år 1866, min uppfattning vunnit
fullständigt erkännande, att månge ytterst förtjenstfulle forskare gått
in på den anvisade vägen och fört forskningsarbetet och
föreningsarbetet vida längre fram, än jag hade ensam kunnat mäkta.
Fornkunskapen är nu erkänd som en egen vetenskap, och hans sunde
slutsatser erkännas lika villigt som de resultat, till hvilka den
historiska forskningen rörande de äldsta tiderna kommit.
I denna min första bok gick jag äfven in på det statsskick, som
det hedna samhället öfverlät som arf åt den kristna tiden. Då —
eftersom jag hade att sysselsätta mig med den hedna tiden, hade jag
ingen anledning att tala om de verkningar, som kristendomens
införande måste vålla. Men jag har under mellantiden fortsatt
studier och uttalanden i den riktning, till hvilken min första bok
bekännde sig.
När kristendomen infördes i vårt land, stodo i detta gent emot
hvarandra konungen, omgifven af någre konungens män —
jämförelsevis ett fåtal —, och den stora, fasta massan af allmogen, som då var
— i det allra närmaste — hvad ordet betyder: hela folket. Men när
det nya skulle införas, detta vigtiga nya, som kristendomen innebar,
voro väl konungarne, hvilke mera än alle andre måste hafva en öppen
blick för det allmänna bästa, lätt vunne för det nya, såväl i afseende
på religionen som i afseende på allt som följde med denna, i följd
af det samband med den yttre verlden, som införlifvandet i den
romerska kyrkan medförde. Med konungarne följde de, som närmast
tillhörde dem. Men den stora, fasta massa, som allmogen bildade,
kunde icke lika lätt genomsyras af de nya idéerna. Kyrkan bröt denna
starka, konservativa enhet. Kyrkan skapade ett nytt stånd.
Förbindelserna med utlandet underlättade i hög grad utbildandet af andra
stånd. Erkännas må visserligen, att uppkomsten af borgareståndet
medförde ett betänkligt afbrott i det fäderneärfda, betydande arbetet
i flere afseenden. Borgarnes verksamhet reglerades efter utländskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
