Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
884 AFVIKELSER FRÅN DEN RENA LÄRAN.
som uppkommit af dryckenskap, blifva slagne af sine dryckesbröder
och på vanhederligt sätt behandlade, och derefter bilägga de saken
sig emellan, hvadan det händer att de åt personer, som öfverfallit och
slagit dem, utan att någon absolution kommit emellan, gifva
nattvarden och låta dem få del af andra kyrkans sakrament, hvilket leder
till en svår själafara, till förakt för den presterliga värdigheten och
för kyrkans straff. Sådant får icke vidare ske, och befalla vi, att
enhvar, som fått kunskap om något sådant, skall, derest han vill undvika
att blifva bannlyst, anmäla det för biskopen. De som slagit och blifvit
slagne skola utöfver det i lagen föreskrifna straffet erlägga i böter 3
mark penningar.»
Förhållandet mellan prest och församlingsbo kunde således
framkalla hvarjehanda konflikter.
Det tillkommer ej mig att här redogöra för innehållet af den
romerska kyrkans lära. Denna var upptagen af den svenska kyrkan
och af folket, som icke kunde tillmäta sig förstånd i så höga saker,
utan vidare antagen. Endast få gånger förnimma vi att försök gjorts
till invändningar.
Från annammande af nattvarden skulle de vara utestängde, som
tviflade eller hyste villfarelser rörande tron och kyrkans sakrament.
Ett fall af sådant tvifvel finnes omtaladt. Det inträffade så tidigt
som i början af 1300-talet. Det hände, att en man, vid namn Botolf,
antagligen en bonde, bosatt i Östby inom Gottröra sn i Uppland, hade
uttalat den kätterska åsigten, att Christi lekamens och blods
sakrament vore intet. Erkebiskop Nils Allesson († 1305) kallade mannen
till sig, denne återtog sin villfarelse och fick en helsosam penitens sig
ålagd. Men så hände det påskdagen 1310, då han med de öfrige
församlingsborne framträdde till altaret för att mottaga nattvarden, att.
presten, då han räckte honom hostian, sporde honom till, om han
ansåge denna vara Christi sanne lekamen. Botolf svarade: »nej, ty
vore hostian Christi sanne lekamen, hade ju presten ensam för
längesedan förtärt honom. För sin del ville han icke vara med om att äta
af Christi lekamen, men väl ville han i öfrigt visa kyrkan sin tjenst.
Det ansåges vara illa att äta en annan menniskas kropp, huru mycket
värre vore det icke då att äta Guds?» Presten anmälte pligtskyldigast.
fallet för den dåvarande erkebiskopen, som hette Nils Kettilsson.
Botolf kallades att stå till svar inför denne, men infann sig icke. När
erkebiskopen i november 1310 förrättade visitation vid Närtuna kyrka
— Gottröra är annex till Närtuna — upptäcktes Botolf bland den
samlade menigheten och fördes fram till erkebiskopen. Han erkände
de ord, för hvilka han var anklagad, men ville ej taga dem tillbaka.
Vittnesförhör anställdes sedermera och Botolf hölls i fängelse. När
man der sade honom, att ifall han vidhölle sin irrlära, skulle han som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
