Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPPOSITION MOT KYRKANS LÄRA OCH SED. 885
kättare blifva dömd till bålet, svarade han, att den elden skulle snart
vara utbrunnen. Slutet blef, att ’denne satans lem’ skärtorsdagen
1311 af erkebiskopen dömdes som kättare och öfverlemnades åt den
verldsliga makten för att undergå dödsstraffet.
Äfven mot slutet af medeltiden framkallade nattvarden oro i
ungefärligen samma trakt eller åtminstone inom Attundaland. I flere
socknar hade bland bönderne uppstått ett väldigt knot deröfver, att
sacramentum eucharistie, d. v. s. hostian eller oblaten, visse söndagar ej
— efter vanlig sed — bars fram och sattes på altaret. Erkebiskop
Jakob Ulfsson, härom underrättad, befallte, då den hel. Laurentii dag
tillstundade, å hvilken helt visst stora skaror skulle strömma till
Uppsala domkyrka, för hvilken den hel. Laurentius var ett särskildt
skyddshelgon, att domkapitlets skolastiker eller den, som efter tur och
ordning hade att predika den dagen, skulle med domkapitlet öfverväga,
medels hvilken predikan man bäst skulle kunna öfvertala folket att
tålmodigt fördraga hvad stadgadt var till beredande af rätt heder åt
sakramentet. Det vore rådligt att rörande denna sak uppsätta en
redogörelse i någre punkter, som skickades till de lärdare
kyrkoherdarne, för att af dem uppläsas från predikstolen. Skolastikern skulle
icke anse en för dryg börda genom detta uppdrag vara sig pålagd:
han skulle under tiden vara befriad från sina lektioner, han skulle
derjämte besinna, att detta knot antagligen icke utginge från den
Helige ande, utan vore inblåst af honom, som är en fiende af
gammalt.
Ehuru det var lekmännen förbjudet att disputera om tron eller
saker, som rörde tron, förekommo tydligen sådana diskussioner: ett
lagbud kunde härvid icke vara afgörande. I det senare fallet torde
knotet snarast berott på en viss vidskeplig vördnad, som egnades
sakramentet. I det förra fallet var det en enskild själs grubblerier,
som gjorde sig gällande.
I de från biskopsmötena utgångne stadgarne omtalas några fall af
opposition mot kyrkans lära, hvilka på grund deraf torde få anses
hafva dykt upp allt emellanåt och på olika ställen: att man sökte
bestrida, att ocker och enkelt hor voro dödssynder, att det icke fanns
något helvete, — en beqväm åsigt, ty fanns intet helvete, var ju
kyrkans lära om de eviga straffen obefogad och då kunde man synda
huru mycket man ville —, att neka sig lyda under påfven och den
hel. Petri kyrka i Rom eller under hennes bud.
Personer uppstodo, som ansågo sig vara eller af andre ansågos
vara särskildt sände af Gud att bringa vissa bud till menniskorna.
Den hel. Birgitta var icke den enda, som gjorde anspråk på att hafva
mottagit en sådan mission. Inom hennes egen stiftelse, i Vadstena
kloster, uppträdde år 1412 en bonde, vid namn Hemming, ’en enfaldig
man’, hvilken sade sig vara skickad af den heliga jungfrun och fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
