Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886 SJELFGJORDE PREDIKANTER. IFRARE. SPÅMÄN.
förde hvarjehanda artiklar, hvilke funnos vara stridande dels mot tron,
dels mot heliga beslut, dels mot ordensregeln. Han stämdes derföre
inför biskopen i Linköping, kastades i fängelse och tvangs genom
svält att afstå från sina irrläror. För honom bestämdes följande bot:
i en stor procession, som biskopen, presterskapet och menigheten
företogo utomkring domkyrkan, fick Hemming gå, blottad ofvanfrån
till bältet, bärande på ryggen en vedbörda och i händerna ett
brinnande ljus, hvarmed han skulle erkänna att han borde vara dömd till
bålet och att han skulle dömas till detta, om han återfölle i sin synd.
Samma bot fick han göra i Vadstena klosterkyrka på söndagen oculi
(tredje söndagen i fastan), då klosterbröderne gingo i procession genom
kyrkan.
Äfven i detta fall en bonde. Antydningar finnas således att under
medeltiden den svenske allmogen icke helt gick upp i det ofta ganska.
mödosamma arbetet för det dagliga uppehället eller i de tidtals
förekommande resningarna mot förtryck af det ena eller det andra slaget.
Man sysselsatte sig understundom äfven med religiösa angelägenheter
och vågade rörande dem tänka sjelfständigt.
Ej af samma art var en rättegång i anledning af uttalade läror,
som finnes omtalad i våre medeltidsurkunder. Inom Visby botaniska
trädgård förekomma de temligen obetydliga qvarlefvorna af den af
stadens sockenkyrkor, som var helgad den hel. Olof. Kyrkan har
uppenbarligen varit rätt ansenlig; qvarlefvorna hafva i senaste tid
genom officiel myndighet blifvit yttermera förderfvade. Icke långt
derifrån, på höjden innanför den nuvarande trädgården, låg
dominikanerklostret, hvars storslagna kyrka bär namn efter den hel. Nicolaus.
Det ordinarie presterskapet såg i allmänhet med oblida ögon
tiggarordnarnas verksamhet. Antagligen hade inom st. Olofs församling
något större intrång gjorts från dominikanernes sida. Söndagen den
20 april 1393 for kyrkoherden Hejne från predikstolen ut mot
dominikaner och franciskaner; sedan desse hade fått tillstånd att höra bikt
och meddela aflösning, hade icke någon verklig herde funnits inom
Guds församling, munkarne voro folkets förförare. Dock voro ej heller
presterne frie från fel. Prester, som hängåfvo sig åt dödssynder, fingo
sköta sin tjenst, hvilket var ytterst betänkligt, alldenstund enhvar,
som åhörde en messa, förrättad af en sådan prest, vard skyldig till
dödssynd, ej heller kunde en sådan prest meddela giltig aflösning.
Personer, som åhört denna predikan, gjorde anmälan om henne inom
dominikanerklostret, hvilket naturligtvis genast vände sig till den
kyrkliga myndigheten. Hejne afstängdes från tjenstgöring och kallades att
svara inför sitt öfverhufvud, biskopen i Linköping. Hvad utgång saken
fick känner jag icke.
Personer funnos äfven under medeltiden, som ansågo sig hafva
fått mera än andre kunskap om kommande förhållanden. Under hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
