Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
894 ANDERS SUNESSONS HEXAEMERON.
gåfvorna, själens dygder, dygdernas ljus, den ingjutna dygden.
Derigenom kom menniskan öfver till det andra tillståndet före fallet,
Guds liknelse. Hvad krafterna äro för kroppen, det äro dygderna för
själen, nu var Adam vuxen, en andlig menniska (spiritualis), stark
att stå emot. Med dygdornas ljus äro Guds nåd och bistånd förbundna
och det eviga lifvet. Genom nåden framkomma de goda gerningarna.
Den som har förmåga att se, ser likväl intet i mörkret, först när ljus
kommer i luften, kan han komma till gerningen att se.
Detta dubbla tillstånd tillhörde oskyldighetslifvet i paradiset.
Uppfylld af Gud såg Adam i en hänryckningens sömn hvad komma skulle,
fallet, syndafloden, frälsningen genom Christus och Hans brud kyrkan,
som var skapad ur Hans sida, verldens undergång genom eld. Adam
längtade efter herrlighetens fullhet, men denna hans längtan var utan
smärta, liksom englarnes längtan att skåda Gud. Adam var svag,
hvarken Guds eller djefvulens tjenare, hvarken värdig eller ovärdig
det eviga lifvet, han längtade efter Honom, från hvilken all förmåga
har sitt ursprung, utom förmågan att synda. Denna förmåga är ingen
rätt förmåga, den som kan synda, kan intet, liksom den, som ser mörker
och hör stillhet, ser och hör intet. Synden är en handling, som är
beröfvad sitt rätta mål, d. v. s. Gud. Ormen i paradiset hade ett
menskligt anlete. Orsaken till Adams synd låg icke i förnuftet, utan
i högmodet och begäret, den sinnliga lusten vaknade genom djefvulens
frestelse och blef liksom ett uppdämdt vatten, som störtar ut, när
dammen brytes igenom. Eva syndade mest, hennes synd är orsaken
till allt ondt, derföre fick hon också det svåraste straffet. Adam åt
af äpplet af kärlek till Eva, han fruktade, att hon icke kunde þära
ett afslag.
Fallet skedde. Nu omskuggade syndens mörker deras ögon och
skylde för dem Guds vilja, hvilken de kände väl. Straffet kom för
Adams onda handling, icke för hans vilja, derföre att han åt, icke
derföre att han ville äta. Guds nåds hjelp gick förlorad, menniskan
miste dygdernas nådegåfva, men naturgåfvorna med den fria viljan
funnos fortfarande qvar, ehuru förderfvade och förmörkade. Död och
förgängelse hos menniskan och hela naturen fullbordar straffet öfver
detta tredje stadium i menniskans tillvara, syndens stånd. Hade Eva
ensam syndat, hade det icke varit tal om någon arfsynd, men nu
syndade äfven Adam. I honom voro vi alle och alle aflas vi med synd.
likväl icke så att ju större lustan är vid aflandet, desto större blir
barnets synd, nej en liten eld kan bränna mera än en stor. Arfsynden
kom till alle, alle qvistar, som planteras och blifva nya träd, bevara
smaken af den ursprunglige moderstammen. Redan hos barnet är
arfsynden ett brott, med de första lifstecknen visa sig äfven tecken att.
gifva synden medhåll och efterlikna gamle syndare. Kroppen aflas
af föräldrarne, själen ingjutes i denne genom en omedelbar
skapelseé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
