Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU BIRGITTAS UPPENBARELSER. 911
Rättfärdigheten begränsar miskundsamheten, och enahanda är
förhållandet med Guds öfriga egenskaper, kärleksviljan begränsar
allmakten. Gud kunde tala, så att all verlden hörde Honom, Han kunde
öppna helvetets portar, så att alle sågo det förfärliga, men Han vill
det icke, ty ingen skall tjena Honom af fruktan och ingen kan gå in
i himlen utan kärlek. »Allt, säger Herren, går som det är förut
ordnadt och förut kändt, både fallet och frälsningen och de förnuftiga
själarna äro förut kända i min guddom; detta gagnar dem likväl icke, ty
jag gaf dem fri vilja. Ingen fördömes på grund af mitt förutvetande.»
De tre personerne i guddomen äro en vilja, visdom, makt, skönhet,
dygd, kärlek, glädje, alle evigt i hvarandre, hele Fadren i Sonen och
hele Sonen i Fadren. De äro oskiljaktige och nödvändige för
hvarandre som elden och värmen, som bokstäfverne i ordet ita; desse
uttalas tillsammans och blifva derigenom ett ord, som skulle lyda
annorledes, om bara en bokstaf tages bort. De äro som färgerne i ljuset,
olika hvarandre och dock i hvarandre. Den röde färgen tindrar genom
den gyllene och den gyllene genom den röde, i förening med de öfrige
färgerne bilda de ljuset, här är intet först eller sist, större eller mindre,
allt är likligt och outsägligt. Som Fadrens så är Sonens och den
oskapade Andens guddom, han omsluter allt. Christus säger: »Förrän
Jag skapade himmel, berg och jord, var Jag i Mig sjelf, Jag, som är
öfver, utom och inne i allt och allt är i Mig och utan Mig intet.
Om någon flöge som den snabbaste pil, evigt, utan ände, aldrig fann
han djupet i mitt välde. Jag är det eviga ordet, af hvilket alla ord
äro och i hvilket allt lefver. Två ord har jag, dom och barmhertighet,
i dessa två äro alla andra ord. Den Helige ande är ren som solstrålen
och utan fläck, Han är värmen i sig sjelf och genomglödgar hela själen,
så att hon brinner i Guds kärlek.
Skapelsen, försynen, englarne. Grunden till skapelsen är allenast
Guds kärlek, liksom denne är grunden i den guddomliga styrelsen.
När det spörjes, hvarföre någre dö så tidigt, hvarföre icke alle få
samma mått af nåd, hvarföre ödet är utskiftadt på så olika sätt,
hvarföre det onda tillåtes, då ljuder svaret: Guds dolda kärleksråd vill det.
Öskapade, i guddomlig skönhet stodo ideerna från evighet inför Guds
tron och begärde ödmjukt att blifva födda till lif genom skapelsen,
skönast af alla var Marias idé. Englarne skapades före tiden och
begåfvades med fri vilja. Då de föllo, skapade Gud menniskorna till att
träda in i deras värdighet och fylla talet i den himmelske hären.
Lika månge djeflar, som föllo ned från himlen, lika många menniskor
skola stiga upp till honom. Englarne äro faste som berg, brinnande
som lågan, rene och utan fläck, och den kraft, medels hvilken Gud
skapade dem, blef Hans första krona. De se och veta allt i Gud och
uppteckna menniskornas goda gerningar. Hvar menniska har en god
och en ond engel, som följa henne från vaggan och till grafven, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
