Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU BIRGITTAS UPPENBARELSER. 913
hängifva sig åt den gode eller den onde engelns ingifvelser, välja
himmelriket eller helvetet, offra sin egen vilja åt Gud eller behålla
henne. Om än alle englar drogo en syndare till Gud, kunde de icke
fullborda det, om ej syndarens vilja rördes, och om alle djeflar drogo
en syndare från Gud, förmådde de ej fullborda det mot hans vilja.
Om den onde säger: »Vet Gud på förhand, att jag skall blifva fördömd,
hvi skulle jag då arbeta på min frälsning?» då ve honom.
Förhärdelsen träder fram hos honom, i det nåden tages bort, ty han står
Gud emot. Det är derföre fördömligt att säga: »Christus är skuld till
det onda, derföre att Han tager bort sin nåd». Det finnes ingen så
ond och ovärdig, att han ej kan omvändas, om han af hjertat tillegnar
sig Christi pina och hoppas på Guds godhet, genom hvilken jorden
och träden bära frukt. Birgitta talar om de två vägarne, den brede
och den smale. Hon ifrar mot dem som säga: »Vi vilja omvända oss
i dödsstunden, det sista skriftermålet är ju en genväg till himlen».
Det är Fadern, som drager, vägen är den smale, månge äro
kallade, få utkorade. Ångern är vägen till Guds hjerta, han är själens
samtal med Gud och måste stå i förhållande till syndens storlek. Tron,
en Guds gåfva, är icke blott en fides implicita, tro på det som kyrkan
bjuder, icke blott en historisk tro, utan äfven en fiducia, en förtröstan.
Tron är kyrkans grundval, själens hand, som fattar Guds nåd, själens
öga, som ser det osynliga, tron är i förening med kärleken källan till
all kunskap. Månge göra blott få goda gerningar och frälsas likväl
genom tron. Tron är alla dygders moder, ty i henne arbetar den
Helige ande invärtes, genom henne fullbordas Guds vilja. Det finnes
blott ett ord, genom hvilket menniskan kan frälsas, och det är: »Jesus
Christus, lefvande Guds son, miskunda Dig öfver oss».
Din tro och din vilja skola frälsa dig. Vi frälsas af tron, ty
hon bevarar Christi lidande, dock ej af tron allena, ty utan kärlek är
själen död inför Gud, men utan tron kan ingen kärlek finnas. Sök
derföre den sanna tron i den hel. Peters kyrka och fullborda henne i
gerningar.
I betraktandet af Christi lidande mötas tro och vilja. Detta
betraktande är vägen till Gud, genom det kommer en gnista af den
gudomlige elden in i själen. Han, den oskapade evige, af hvilken
och i hvilken allt är, Han, som fri från lidande tog på sig menniskans
natur för att kunna lida, den odödlige, som underkastade sig
dödlighet för att vinna odödlighet åt alla menniskor, Han må åtrås framför
allt, som kan åtrås.
Christi hjerta skall vara mitt och mitt upptändas och förklaras i
den guddomlige kärlekens eld, vår vilja skall vara: »Ske Din vilja».
Vår egen vilja måste vi öfvergifva, för att böja henne är en
fullkommen lydnad under den andlige Fadern en god öfning, bönen en
nödvändighet. När själen beder: »Lär mig att älska Dig», då inympar
Hildebrand, Sveriges medeltid 3. 58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
