Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
916 FRU BIRGITTAS UPPENBARELSER.
o menniska, dig sjelf som syndigare än alle andre, ty derföre fick
jag så mycken nåd, att jag visste mig icke hafva något af mig sjelf.»
Med skönheten är visheten förenad. Maria blef den myrrhadoft, som
steg upp mot himlen och lockade guddomen in i hennes lif, hon födde
Christus med sluten qved och blef lekamligen upptagen i himlen. Der
är hon englarnes drottning, som, lik morgonrodnaden, med sin klarhet
strålar öfver himlarne, som med sina böner står, lik regnbågen,
strålande öfver jorden. Liksom lätte skyar sväfva bönerna mot höjden,
och de onde andarne fly för dem som svarte korpar. Fadren har
underlagt henne allt, Christi verk och hjerta äro Marias, hon kan
aldrig skiljas från guddomen, den som ser henne ser Gud. Men all
Marias herrlighet är henne gifven af Guds nåd och för Christi skuld,
hennes ära är Sonens ära.
I jämförelse med Maria träder hela skaran af helgon i bakgrunden.
Birgitta citerar sällan något af dem.
Christus. Han är allestädes med sin guddom, herrligare än solen,
som icke kan tränga genom berget, under det Han tränger igenom
syndens berg och allt lefvande. Birgitta hör skarorna från himmel,
jord och helvete aflägga vittnesbörd om Honom, Han har skapat allt,
Han förde Judarne ut ur Egypten, Han gaf lagen och inspirerade
profeterne. Lika litet som skenet kan skiljas från lågan, kan Christi
mensklighet skiljas från Hans guddom, de följdes åt in i sjelfve döden,
den guddom, som genomtränger allt, sänkte sig ned och tog säte hos
menniskan. Såsom det skrifna ordet kan ses samtidigt med att det
tänkes och uttalas, så kunde Han samtidigt vara synlig i köttet och
till evighet hos Fadren och Anden. Hans utveckling på jorden var
fullkomligt mensklig. Mot Hans skönhet äro ljuset och elementen
icke mera än en skugga. Hans rättfärdighet öfverstrålar gudomligt alla
helgons, ja, om alla stjernor blefve tungor och jämte alla helgon både
om en enda orättfärdighet, en sådan kunde icke komma till stånd.
Men det är tidens stora brist, att numera nästan ingen predikar den
rättfärdige Christus, derföre har kyrkans grundare, som är tron, blifvit
i så hög grad undergräfd. Christi rättfärdighet och Hans
miskundsamme kärlek äro alltid i hvarandra, Hans kärlek är så djup, att Han,
om så behöfdes, ännu en gång ville offra sig på korset, bara för att
vinna en enda själ. Lidandets hemlighet är den djupaste
uppenbarelse af Guds kärlek. Hans pina och död leda själarna in i himlen,
Han köpte dem fria från djefvulens våld med det dyraste guld, som
är Hans eget blod. Som en moder födde han oss från helvetets mörker
till den evige dagen och aktade liksom en moder det för intet, till
och med att dö derför. Som pelikanen när Han ungarne med sitt
blod. Ständigt och jämt beskådar Birgitta korset, det andliga och
lekamliga lidandet, dess fasor och sinnebilder, hon dröjer vid de minste
detaljer. Christi lidande måste väcka genkärlek. Christus säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
