Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU BIRGITTAS UPPENBARELSER. 917
»Räknar du min pina vara något värd, visa då i gerningar att du älskar
mig.» Synden kan icke förlåtas, utan att Guds rättfärdighet göres fullt.
Försonaren måste ega full lydnad och renhet. Det har aldrig en
menniska, och hon kan derföre aldrig göra fullt. Blott en menniska lik
den, som hade syndat, och likväl en helig menniska, blott Christus,
den rene och rättfärdige Guden och menniskan, kunde försona, i det
Han uppfyllde lagen och led pinan i menniskans ställe. I samma
hänseende hvari syndats skulle göras fullt, liksom menniskan syndade
i alle sine lemmar, så gjorde Christus fullt i dem alle. Genom lydnad
ref Han sönder olydighetsbrefvet, genom hjertats bitterhet gjorde Han
fullt för äpplets sötma, genom sin död förtjente Han åt menniskan
lifvets träd, genom sitt lidande köpte Han himlen och återgaf till
menniskan den arfsrätt, hon hade sålt för ett äpple. Som menniska
kunde Christus icke utan lidande gå in i sin herrlighet, ehuru Han
kunde det som Gud. Från helvetet hemtade Han, när Han nedsteg
deri, hvad Honom med rätta tillkom, nämligen sine vänner. Inför
lidandet träda hos Birgitta uppståndelsen och himmelsfärden tillbaka.
Hon betraktar Christus som domare, icke blott när Han dömer själen
vid döden och dömer alle på domedag, utan äfven i verldshistoriens
stora ögonblick. Hon ser Hans tron stå i himlen, hon hör Honom
uttala domen öfver det förderfvade påfveväldet.
Kyrkan, sakramenten, predikan, bibeln, de yttersta tingen. Kyrkan
är icke sten och väggar, utan ett samfund af kristna menniskor, Christi
lekamen, Herrens vingård, ett ädelt läger af utvalde, skyddade af Guds
englar. Kyrkan är med blod uppbyggd af Christus och helgonen, hon
är sammanfogad af Guds kärlek, stenarne äro de rättfärdiges själar,
hennes grundval tron. En Gud, en tro, ett dop i den heliga kyrkan.
I henne finnes Christi lekamen, som stillar all hunger, den evangeliske
visdomens vatten, doften af de heliges exempel och Christi lidandes
vapen. Inom kyrkan, som utvändigt består af verldens sjutio riken,
finnas månge Christi fiender, som stulit sig in och undergräfva tron,
månge likgiltige, som älska verlden framför Gud och stanna i kyrkan
endast för att likna andra menniskor. Få äro Guds vänner, som
förkunna ordet och vårda själarna, och likväl äro de kyrkans ende sanne
medlemmar, endast för deras skuld omfamna englarne kyrkan med
oändlig kärlek.
De sju sakramenten äro de sju kärlen i huset, de sju träden i
lunden. De äro det innersta i kyrkan, de äro hvad köttet är i
lekamen. I dem är Guds herrlighet innefattad och dold, på det tron må
få sin belöning. En uppenbarelse af herrligheten skulle ju också
genast dräpa de syndfulla menniskorna. Vid dopet är den treenige
Guden sjelf närvarande. Fadren öppnar himlen, den Helige ande är
med den som döper, Christus och Hans blods kraft är med i vattnet.
Vattnet är blott ett element, men Guds ord och Guds blods kraft förena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
