Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIGGAREORDNARNE. 975
kloster tvänne gårdar, för att hon af klostret skulle få bostad, föda
och kläder — en lekqvinnas kläder — samt grafplats. En man och
hans hustru ingåfvo sig år 1389 i rätt brödraskap med hederlige herrar
munkar i Nydala. År 1394 fick en qvinna broderskap i Juleta
brödrakloster, hvilket skulle gifva henne föda så länge hon lefde och till
sist en graf. En man berättar år 1417, att efter det honom gick ålder
uppå och motgång, togo abboten och konventet i Nydala honom och
hans hustru kärligen in i klostrets brödraskap, så att de der skulle
hafva sitt uppehälle med mat och dryck och kläder, »om mig tränger
och ej annars». År 1455 omtalas en kyrkoherde i Rackeby, som den
tid hög ålder och krankdom gingo honom fast uppå, gaf sig med all
sin egendom in i Gudhems systrakloster — om Rackeby och Gudhem
jfr det föregående — för yttermera ’rolighets’ och själagagns skuld.
Han lefde der sedan i tolf år. För mottagande af sådane pensionärer
måste en särskild byggnad hafva funnits.
Inom benediktinerklostren hade ordningen ej kunnat under tidernas
lopp upprätthållas — vällefnad efterträdde askes, och de fromma
uppgifterna försummades. Af denna anledning skrefvos, såsom redan
blifvit framhållet, nye ordensregler, strängare än de förre. Man sökte
så komma tillbaka till den ursprungliga enkelheten. Dessutom
uppträdde en viss fanatism som bärare af det nya försöket. Men allt
menskligt är förgängligt. Den andre fjerdedelen af 1100-talet har
kallats Bernhards af Clairvaux tidehvarf, hans orden, cisterciensernes,
utgör en af de märkligaste yttringarna af denna period, som var så
rik på utveckling i alla möjliga riktningar. Men — sedan det första
nitets tid var förbi, när man trädde in i 1200-talet, var icke denne
orden densamme som i begynnelsen, nya kraf hade uppstått, hvilka
framkallade nya bildningar. Cistercienserorden fortlefde visserligen,
men vid hans sida uppstodo de s. k. TIGGAREORDNARNE, hvilka
ganska snart af påfve och folk omfattades med den varmaste ynnest.
Att de voro ett karakteristiskt uttryck af tidens ande synes redan
deraf, att de samtidigt sprungo fram i olika land.
Bernhards tidehvarf efterföljdes af ett, som fått namn efter
Innocentius III, hvilken innehade påfvestolen i nitton år, 1198—1216. Han
var, när han valdes till påfve, endast 37 år. »Han var asketisk, from,
lärd, framstående jurist, en storslagen statsman, hänsynslös i valet af
medel, politiker som Gregorius VII, fylld, såsom han, af store
verldsomfattande tankar.» Den kyrkliga makten blef nu den förnämsta i
vesterlandet.
Men mot denna mäktiga organisation, hvars inflytande trängde
sig in öfverallt, vaknade äfven inom det andliga området misstro och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
