Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
976 TIGGAREORDNARNE.
motstånd. Mången fann sig icke tillfredsställd med hvad kyrkan bjöd.
Redan mot slutet af 900-talet och under förre hälften af 1000-talet,
derefter och ännu mera undcr 1100-talet uppträda inom visträckta områden,
från mellersta Italien och Spanien till Nordsjön, katarerne. Från
begynnelsen, sade de, funnos tvänne riken, ljusets och mörkrets. Från
det förre härstammar allt andligt, rent, godt och skönt, från det senare
allt materielt, sinnligt, allt ondt, alla förstörande krafter i naturen, all
villfarelse, allt dåligt hos menniskan. De fromme hade att uteslutande
hålla sig till ljusets rike, de lefde kyskt och utan äktenskap, i
hårdaste fattigdom, med långvariga fastor, de lefde af bröd, frukter och
fiskar, som barmhertiga menniskor skänkte dem. Katarerne blefvo
redan i detta lifvet högre väsen och trädde genom döden omedelbart
in i ljusets rike. Kyrkan var ett samfund af förtappade. Alla hennes
lagar och inrättningar, framför allt all prakt, alle yttre former för
gudstjensten, all tillbedjan af helgon och af korset, all läsning af det
gamla testamentet var ett ondt. Kyrkans prester voro hemfallne åt
dödssynder, de kunde icke förvalta sakramenten. Dessa voro för öfrigt
af intet värde, ja skadliga. Endast katarerne kunde blifva salige. —
Kyrkan gick emot katarerne med eld och svärd.
Äfven från andra håll kommo klagomål öfver presternes
verldslighet, deras olikhet mot apostlarne, samt kraf på en predikan, som
trängde till folket. En köpman Valdes, i Lyon öfvergaf allt hvad
han egde och uppträdde under 1170-talet som botpredikant. Män och
qvinnor strömmade till honom. Regel vard Christi befallning till
lärjungarne, när han sände ut dem två och två (Mathei ev. 1ap. 10).
Valdenserne afsade sig all egendom, de buro en torftig drägt af ylle,
på fötterne träsandaler, de lefde af allmosor. År 1184 förklarades de
vara uteslutne ur kyrkan. Valdenserbröderne, äfven kallade de fattige,
voro en munkartad hierarki, som sökte vinna »vänner», för dem
förkunnade bibeln, af dem mottog bikt och å dem lade bot, i synnerhet
fasta och bedjande af Fader vår. De trodde icke på skärselden, de
förkastade aflat och tillbedjan af helgonen, eder och utgjutande af
menniskoblod.
Det var sålunda mäktiga krafter, som denna tid upprörde sinnena.
De lägre elementen i samhället hade under den nu pågående starka
utvecklingen börjat röra på sig, men det var icke endast inom dessa
som katarer och valdenser vunno anhängare. Till dem slöto sig i
stort tal medlemmar af de högre stånden, till och med prester. Det
religiösa behofvet var vid denna tid synnerligen mäktigt.
Vid denna tid var det som franciskaner och dominikaner
uppträdde.
FRANCISKANERNE. Giovanni Bernardini var son af en rik
köpman i Assisi i mellersta Italien. Åtminstone delvis till följd af faderns
lifliga affärsförbindelser med Frankrike fick sonen tillnamnet Francesco,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
