Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1024 BIRGITTINERORDEN I SVERIGR.
När en qvinna, som fyllt 17 år, anmält sig till inträde i
systrasamfundet, anmodades hon att komma tillbaka efter tre månader —
dermed var pröfvoåret börjadt. Om, när denna tid var lupen till ända,
hon kom åter inför abbedissan, skulle skälen för hennes begär att
upptagas i orden af henne meddelas, och hon affärdades derefter med den
allvarliga förmaningen: »Dotter, stundom gömmer sig falskhetens snara
under det som synes godt, kommande ting svika ofta öfverilade beslut,
kom tillbaka efter någre månader och förnya din åstundan, om denna
då ännu är beståndande i det goda.» Kom hon åter, förehölls henne
skyldigheten att försaka verlden och dem, som stodo henne närmast.
Vidhöll hon sin föresats, tillfrågades konventet, om det medgåfve
hennes intagande. De inträdesökande voro, såsom redan blifvit fram.
hållet, många, och man kunde, derest man ville gynna en eller annan
af dem eller derest någon af dem var särskildt rekommenderad af
maktegande personer — exempel äro förut anförda, till hvilka må
läggas, att år 1413 intogs i klostret en jungfru Maria på förbön af k.
Erik af Pommern, som hade visat fru Birgittas kloster en sådan
vördnad, att han hade vandrat å sine fötter dit ända från Skeninge, hvilket,
att döma af de nuvarande vägarne, innebär ett afstånd af åtminstone
1,2 mil. Jag känner endast ett fall, då fråga förelåg om afslag på
en ansökan. Detta inträffade år 1443: då vigde biskopen i Linköping
till syster jungfru Anna Pedersdotter från Söderköping, hvilken, efter
hvad det sades, icke hade för sitt intagande flertalet inom
systrakonventet, på grund deraf att hon var besvärad af en särskild sjukdom
(infirmitas specialis). Abbedissan, antagligen med biträde af biskopen
i Linköping, torde hafva genomdrifvit upptagandet. Någon
öfverhängande dödlig sjukdom kan hon icke vid detta tillfälle hafva haft,
ty hon afled inom klostret först år 1502.
När pröfvotiden var lyktad ombads biskopen att komma till klostret
för att förrätta vigningen. Abbedissan kallade då novisen till sig och
klippte af hennes lockar. Biskopen mötte novisen i kyrkodörren och
sporde henne, om hon var fri från alla kyrkliga band, såsom
hjonelagslöfte och bannlysning, om blygsel eller sorg öfver verldslig motgång
eller stor gäld drefvo henne till renlefnaden. Om hon svarade: »Ej
blygsel, ej heller sorg, utan brinnande kärlek till Christus uppväcker
mig», sporde biskopen å nytt: »Beder du att gå in i denne renlefnad
i Jesu Christi namn och till Hans heligaste moder jungfru Marias
heder?» När hon svarade: »Jag beder», fördes hon in i kyrkan, och
bars då framför henne en röd fana (en duk hängande ned från en
tvärstång), å ena sidan var målad en bild af Vår herres lidande, å
den andra en bild af Vår fru — af de två bilderne skulle den nya
bruden lära sig tålamod, fattigdom, renhet och ödmjukhet. Hon
stannade innanför kyrkodörren, biskopen gick till andra sidan och vigde
fingerguldet: »O allsvåldig, everldlig Gud, som fäster Dig en ny brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
