Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGITTINERORDEN I SVERIGE. 1055
kläder.» Alla, utom de sjuka, skulle idka handarbete, abbedissan skulle
se till, att hvar och en finge det arbete, som passade bäst.
Arbetet inom klostret var ganska drygt. Vi hafva sett, huru
många gudstjensterna voro dag ut och dag in, ännu mera tid togo de
vid de stora helgerna. Prestbröderne voro i allmänhet fritagne från
verldsliga arbeten, de hade nog med att vakta sitt gudliga embete,
de skulle hvar söndag under messan uttyda dagens evangelium på
modersmålet för alle åhörare, de skulle uppenbarligen predika å alle
större helgdagar. Sjelfve skulle de bekänna sina synder tre gånger
om året — detta gällde äfven systrarna — inför generalkonfessorn,
men som bikt förekom mera än han kunde hinna med, fick han utse
hjelpare bland bröderne. Systrarna skulle å skärdag (= skärtorsdag),
påskdag, helge torsdag (= Christi himmelsfärdsdag), pingstdag, juldag
och å vissa andra stora högtider taga nattvarden. Bröderne skulle
utom de dagliga tiderna och messorna förrätta den gudstjenst, om
hvilken frikostige gifvare förordnat. Flere bröder omtalas såsom
utmärkte predikanter. 1 Någon verksamhet utanför klostrets murar hade
de deremot icke.
Inom systrakonventet ledde abbedissan de andliga arbetena. Det
ålåg henne att i detalj inprägla i systrarnas sinnen klosterregelns
innehåll, sörja för uppbyggliga samtal och uppbygglig läsning.
Systrarnas sång i kyrkan betydde så mycket mera, som orgor icke
funnos, men sången, för att vara god, kräfde mycken öfning. Sången
inom klostret ordnades af magister Peter Olofsson, som hade varit fru
Birgittas särskilde biktfader († 1378). Han biträddes i detta arbete af
Kettilmund, en af de tidigaste bröderne i Vadstena († 1384). Deras
arbete fortsattes af deras lärjunge syster Kristina Nilsdotter († 1399),
som under lång tid var priorissa och skötte sig så väl, att hon i
diariet får eftermälet att hafva varit liksom mästarinna för alla de öfriga.
Hvarjehanda allmänna föreskrifter rörande systrarnas kyrkosång finnas,
alla gående ut på enkelhet och samhållighet, den som hade bättre röst
fick icke göra denna gällande på de andras bekostnad. »Alla skola
iakttaga endrägtighet i sång och i psalmer. De hafve ej för lång
dvala, vare ej heller för mycket stackota, utan qvämlig och beskedlig
måtta och dvala vare i läsning, pauseran, punkteran och ändalykt, ej
börje den ene koren sin vers i psalmen förr än den andre koren har
slutat sin, icke må en börja långt, en annan kort, en lågt, en annan
med upphöjd röst, utan försöke en hvar att samljudligen innelycka
sin röst i korens ljud, ingen må upphöja eller framdraga rösten såsom
till dårlig högfärd, åstundande mera att täckas menniskor än Gud.
1 »Broder Johannes prest, en af de förste som inträdde i Vadstena-religionen
(† 1391), hade en stor nåd att predika och var brinnande att predika. Han
kallades af somlige den andre Chrysostomus. Han kunde hela bibeln utantill.
Han samlade flere band af predikningar för hela året, såväl för söndagar som
för helgons dagar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
