Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGITTINERORDEN I SVERIGE. 1057
En del systrar egnade sig åt det anspråkslösa värfvet att tillskära
och sy kläder åt medlemmar af båda konventen. Man ville så vidt
ske kunde inom klostret, utan anlitande af den yttre verlden, utföra
alla de arbeten, som behöfdes för klostret och dess inbyggare. Det
var derförce ej mer än naturligt, när systrarna år 1447 åtogo sig att
tvätta brödernes kläder.
Att tillskära och sy klosterkläderna kräfde icke någon synnerlig
skicklighet. Men i klostret utfördes sömnadsarbeten, hvilka stodo vida
öfver handverkets alster. År 1454 afled syster Anna Klasdotter, som
var mycket hemmastad in arte plumaria, d. v. s. i konsten att brodera.
Systrarnas finare handaslöjd ingick från första stund i den plan, som
var uppgjord för verksamheten i Vadstena kloster. Redan den första
bulla, som stadfäster ordensregeln, omtalar det guld och det silfver,
som behöfdes för konstsömnad. Liksom sägnen låter så godt som alla
dyrbarare altarskåp i våra kyrkor vara till Sverige införda i
sammanhang med det trettioåriga kriget, så har det blifvit sed att som
klosterarbeten från Vadstena beteckna en myckenhet kyrkliga broderier, som
ännu finnas i behåll i svenska kyrkor. I denne punkt, liksom i så
månge andre, hafva vi icke att lägga minsta vigt vid sägnen, deremot
torde vi med all rimlighet kunna antaga, att de prestkläder från
medeltiden, som ännu förvaras i Vadstena kyrka, hafva tillverkats inom
systrakonventet, och de vittna om ett synnerligen godt arbete. Att
brodera var ingalunda uteslutande ett klosterarbete, ty i vår medeltids
städer funnos handverkare-konstnärer, som broderade och i följd deraf
kallades perlstickare.
Abbedissan granskade hvar lördag de arbeten, som systrarna hade
utfört under veckan.
I Vadstena, liksom i Nådendal, har spetsknyppling förekommit
ända in i nyaste tid som husslöjd, och å båda orterne anses det hafva
varit tradition från systrakonventet, som gifvit upphof till industrien.
Det är möjligt, att sägnen i detta fall är riktig, ehuru vi icke hafva
några intyg om spetstillverkning inom något af dessa kloster.
Det har redan talats om en klosterbroder, som skar i trä och som
målade. Det är möjligt, att någre af de träbilder, till störste delen
förträfflige, som än i dag förvaras i Vadstena kyrka, blifvit utförde af
klosterbröder, liksom ock de fig. 650 återgifna målningarna i systrarnas
konventstufva. I Skalunda kyrka i Vestergötland har funnits ett
altarskåp, å hvars baksida lär hafva stått att läsa i ’munkstil’, att arbetet
blifvit år 1466 fullbordadt af Nils Håkansson målare i Vadstena.
Konstnären kallas icke broder, och någon broder med detta namn omtalas
icke i klostrets diarium. Målaren har således varit borgare i den
klostret tillhörige staden Vadstena. Äfven andra antydningar finnas
om ett inom den lille staden blomstrande näringslif, uppenbarligen
framkalladt genom inflytande från klostret.
Hildebrand, Stveriges Medeltid 3. 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
