Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGITTINERORDEN I SVERIGE. 1061
iakttagande och verkligen nödvändiga saker intill dess man tagit plats
vid middagsbordet. Efter tacksägelsen för maten i kyrkan fingo de
tala med hvarandra, till dess de två korerne mötte hvarandre för att
ömsesidigt utbedja sig förlåtelse, strax före aftonsången. Så skulle
åter tystnad råda intill dess tacksägelse hållits i kyrkan efter
nattvarden. Då gafs full frihet att tala, men blott för den korta stund,
som förekom före collacio. Sedan skulle tystnad råda under aftonen,
under natten, och stod således denne tystnad i sammanhang med den,
som skulle vara från uppvaknandet på morgonen till slutet af
vårfrumessan. När med söndagen nya systrar öfvertogo veckobestyren, skulle
de af abbedissan begära lof att under de tider, tystnad skulle råda,
uttala det, som deras uppdrag kräfde.
Att döma efter hvarjehanda detaljerade förbud, som meddelas i
ordensregeln, synes man under medeltiden hafva varit mycket benägen
för tungans synder. »De skulle vakta, att de icke hafva ’lösläte’ i ord,
tecken eller ’ögnaläten’, dem förbjudas alle oseder, som uppkomma
genom opassande later, kroppens eller hufvudets åthäfvor, ’kankerlåt’,
löje eller hädelse. De, som häftigt insjukna eller af stort arbete äro
trötta eller vanskeliga eller tyngda af ålderdom, få söka hvila i
sjukhuset och der intaga sina måltider, under tillsyn af en senior-syster.
Systrarna å sjukhuset unnas att hafva höfviska samtal och måttfull
glädje med låg röst, att tala det som är i sanning nödtorftigt, det
gudligt är och hugnadsord; de skola alldeles vakta sig för sqvaller,
fåfänga ord och baktalan, fly osanning, mångtalan och opassande löshet,
fåfänga visor eller sorgliga sånger» Under eftermiddagens arbete
skulle systrarna vakta sig allramest »att de icke blanda sig i onyttig
talan eller i otuktiga ord, med gop och öfvermått af talan eller med
röstens upphöjande i ’kankerlåt’ och omåttligt löje». Såsom sqvaller
och fåfänga ord äro förbjudna systrarna, så forbjudas dem äfven
lösaktiga och osedliga tecken, i synnerhet sådana som beteckna
förbannelse eller eder» Mindre om talet än om sederne yttras i kap. 7 i
Lucidarium: »Systrarna skola vara prydda och omkringsatta med all
qvämlighet i sederne och dygdernas täcknad. De skola vakta sig med
största åtvakt från all otukt och ohöfviske löslater, de skola ej hafva
tecken till något det, hvaraf löslåt eller någon ostadighet kan komma,
vare sig i koret eller annanstädes, de skola afhålla sig från osedliga
kroppens åthäfvor eller otuktiga rörelser af händer och fötter, från
skälfvande haka, tuggande läppar och uträckt tunga, de skola alltid
hafva sig med stadig kroppens sedlighet och all Togens gudlighet,
stående, gående eller sittande, de skola hafva sina ögon nedböjda till
jorden och hjertat upplyft till Gud.»
Det groteska, som så ofta uppenbarar sig i medeltidens konst,
synes haft sina motsvarigheter inom det dagliga lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
