Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1062 BIRGITTINERORDEN I SVERIGE.
Man har åtminstone i många fall funnit sig väl i klostret, om
vi få döma efter de många år, som lefnaden der varat. Icke sällan
omtalas i diariet personer, som i drygt femtio år tillhört klostret.
Det myckna fastandet har åtminstone icke alltid framkallat magerhet.
En syster Katarina Arvastesdotter, som hade upptagits i konventet år
1465, var år 1506 — således efter 41 års vistande i innelyckelsen —
intagen å sjukhuset och hade, då hon kände döden närma sig,
mottagit sakramenten. Strax derefter föll hon från stolen ned på golfvet,
med den bedröfliga påföljd att hon bröt nacken af sig ’i följd af
kroppens tyngd och fetma’. Anlag och behof vexla, för somliga torde
klosterlifvet med dess försakelser och dess stillhet varit i hög grad
kärt, för andra torde det icke hafva varit så lätt att foga sig i den
nästan fullständiga söndringen från allt i verlden. Till mången kom
utöfver den bundenhet, som sjelfva innelyckelsen innebar, sjukdom,
som för långa tider fjättrade vid bädden. Att döma efter
ordensregeln egnade man de sjuke en synnerligen öm omvårdnad. 1
När dödsstunden närmade sig, kallades generalkonfessorn, försedd
med det som erfordrades för nattvarden och sista smörjelsen, och följd
af någre höfviske bröder — ända in i det yttersta, äfven inför dödens
majestät, hölls på den regeln, att ingen broder fick närma sig en syster
utan vittnen — att inträda i systrarnas konvent. När döden kommit,
gick brödrakonventet in för att hemta den döda, som jordades enligt
den ritual, som var bruklig i Linköpings stift. Den broder, som hade
i uppdrag att skrifva klostrets diarium, antecknade dödsfallet och
tillade ofta ett omdöme om den döde samt om hans eller hennes
verksamhet under lifstiden.
När ett dödsfall hade inträffat i någotdera konventet, skulle full
gudstjenst göras med nio lektier Deh tre psaltare. Under en hel
månad skulle en kollekt läsas för den döde, såväl i högmessan, såvida
denna icke var duplex eller totum duplex, som efter tiderna, dessutom
efter gracias, som lästes efter dagens tvänne måltider. ’När månaden
är framliden, hafves månadsmot, som är vigilier med nio lektier, och
när året är framlidet, hafves årsmot på samma sätt; bröderne sjunga
både vigilier och messor’. Härutöfver skulle fyra gånger om året
hafvas åminnelse för alla framlidna systrar och bröder, under kyrkans
hufvudfastedagar om våren, sommaren, hösten och vintern, och i denna
åminnelse läse hvar syster, som kan dem, vigilier med nio lektier.
Så uppehölls sambandet mellan dem, som gått hädan, och de
efterlefvande.
Vadstena kloster hade betydelse icke blott för stiftarinnans
fosterland och för grannlanden, hvilka sände döttrar och söner till inträde
1 Om en Vadstena-systers siste dag har O. Quensel skrifvit i Kyrklig tidskrift
1897, s. 193 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
