Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGITTINERORDEN I UTLANDET. 1067
gått ned så långt, att der lefde endast en åldrig abbot och en munk
eller två. Man tänkte sig möjligheten att för dem finna en tillflyktsort
annanstädes och upplåta åt birgittiner klosterbyggnaderne, lämpade
efter föreskrifterna i deras ordensregel. Genom underhandlingar, förda
under åren 1421—1426 utverkades påflig tillåtelse till denna anordning,
men birgittinerstiftelsen i Munkalif blef ej fullt färdig förr än år 1434.
Klostret förstördes år 1455 af hanseaterne.
Någon tid derefter inträffar något ganska egendomligt.
Birgittinerna flyttade tidigast år 1459 1 från Munkalif ända bort till det forna
cistercienserklostret Hovedö vid ÖOslo, hvarest de voro installerade
åtminstone hösten 1467.2 År 1478 utfärdade abbedissan,
generalkonfessorn och båda konventen i Hovedö ett bref, vid hvilket hänga de
två Munkalifskonventens sigill: det är således birgittinerklostret i
Munkalif, som vi återfinna i Hovedö kloster, icke en ny stiftelse.
Ungefär vid samma tid (år 1476) utfärdades ett bref af, bland andre,
’Paulus abbas in monte sci Michaelis cisterciensis ordinis’, men klostret
Mikaelsberg är detsamma som Munkalif. Ett byte mellan de två
klostermenigheterna har således egt rum, men det gick tillbaka år
1478 eller 1479, då Munkalif åter blef birgittinerkloster, Hovedön åter
cistercienserkloster. Man synes hafva onödigt gjort sig mycken möda.
Klostret i Munkalif synes icke hafva varit mycket betydande, ty det
tarfvade hjelp från moderklostret i Vadstena. År 1510 begärde det
norska klostret äfvensom biskopen i Bergen, att man skulle sända dit
bröder från Vadstena; två sändes i stället för den ene, som då
återvände till Vadstena efter att i tio år hafva vistats i Munkalif.
K. Erik af Pommern hade en syster Katarina, som säges hafva
blifvit uppfostrad i Vadstena kloster. 3 Hon förmäldes år 1407 med
Johan I af Neumarkt, son af kejsar Ruprecht och 1410—1443 herskare
öfver Pfalz, liksom fadern varit. 4 Pfalzgrefvinnan ifrade för
upprättande af ett birgittinerkloster inom Pfalz och vann mannens samtycke.
År 1420 erhölls påflig tillåtelse, år 1426 utfärdades stiftelseurkunden.
Två år senare vände sig pfalzgrefven till Mariebo, det af svågern
upprättade klostret, för att få klosterfolk. Mariebo sände år 1430 fem
bröder. Brödrakonventet upprättades först, från år 1433 tillkom
systrakonventet; äfven till detta sändes klosterfolk från Mariebo. Pfalzgrefven
hade för ändamålet inköpt ett gods Eichelberg, icke långt från Nürn-
1 Vadstena-diariet omtalar Munkalif som birgittinerkloster ännu år 1458.
Derefter omtalas det icke i diariet med säker tidsuppgift förr än år 1489.
2 Lange, De norske klostres historie i middelalderen s. 131 uppgifver, att
Vadstenadiariet nämner Hovedön som birgittinerkloster först år 1468, men i den af
honom anförda anteckningen under detta år heter det, att en Vadstena-broder
—föregående höst hade skickats till Hovedö.
3 Det hände att unga flickor uppfostrades i klostret. Vadstena-systern Katarina
Algotsdotter vistades åren 1509—1512 i Nådendal och förde derifrån med sig
en flicka, hvilken hon sände åter år 1515; »hon kunde då väl sina stycken både
i bok och annat, som henne behof göres.»
4 Deras son var Kristofer, unionskonungen i Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
