Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1086 BIRGITTINEROREEN I SVERIGE.
månad 1394 1 firas i Vadstena med samme andlige förmoner för
pilgrimerne eller deras ombud, som deltagarne i jubelfirandet i Rom
fyra år tidigare hade åtnjutit. Motivet för denna frikostighet var
Nordens aflägsenhet från Rom. De som vallfärdade till Vadstena skulle
skänka de antaglige kostnaderne för en färd till Rom samt de gåfvor
de skulle hafva offrat i Roms kyrkor. Af allt som inflöt i Vadstena
skulle Rom erhålla hälften, och denna hälft uppgick till 5,370 mark
penningar. Det var, heter det i diariet, ett stort tillopp af folk hele
den månaden. År 1408 förkunnades och firades i Vadstena för förste
gången den indulgens, som plägar gifvas i Assisi, d. v. s. förlåtelse
för alla synder — »och kom då hit en talrik menniskomängd, lof och
heder och ära vare Gud allsmäktig och Hans heligaste moder jungfru
Maria och den saliga Birgitta i sekels sekel. Amen».
År 1412 erhölls en ny och utförlig påflig stadfästelse af
ordensregeln, ett bref, som innefattade 55 paragrafer och kallas Mare mag-
2 Men det synes, som om tvifvel yppats rörande äktheten af fru
Birgittas helighet, ty man begärde från Norden, liksom äfven från
vissa håll i utlandet, hos det stora i Konstanz samlade kyrkomötet en
stadfästelse af helgonförklaringen af år 1391. Den lärde och fräjdade
Gerson, från universitetet i Paris, uttalade, hvilket väl må anses
riktigt, att en bulla, utfärdad af en kanoniskt vald påfve, icke behöfde
någon stadfästelse, men han gick äfven in i en pröfning af fru
Birgittas skrifter och fann, att man hade lika mycken anledning att
godkänna som att underkänna hennes uppenbarelser. Det oaktadt
stadfäste Johannes XXIII, biträdd af 4 patriarker, 29 kardinaler, 47
erkebiskopar och 159 biskopar, helgonförklaringen. Ett svårt slag riktades
mot birgittinerklostren, då Martin V år 1422 förklarade, att systrar och
bröder icke fingo finnas i samma kloster. Fru Birgitta hade lagt stor
vigt just vid dubbelklostret, och hela systemet vacklade genom det
nya påbudet, hvilket också väckte den lifligaste oro i Vadstena. Klostret
vände sig till erkebiskopen i Uppsala, hvilken förmådde k. Erik och
dr. Filippa att vända sig till påfven med föreställningar och böner.
De — diariet säger uttryckligen, att drottningen var i detta ärende
vida verksammare än konungen — sände som ombud den sedermera
mycket omtalade dekanen i Strängnäs Nils Ragnvaldsson, och det
lyckades honom att förmå påfven till återkallande af förbudet mot
dubbelkloster. Det oaktadt anlände år 1428 till Vadstena »en den strängaste
kallelse till Rom, hvars make aldrig förnummits ända från begynnelsen
af vår orden, angående de två konventen och allting, som rör denne
orden».
Tiden var kritisk för Vadstena kloster och orden. Det stora
kyrkomötet i Basel samlades, och från detta kom år 1433 en sträng
num.
1 Det firades detta år från 14 juni till 14 juli.
2 I diariets anteckningar för år 1422 förekommer uttrycket in privilegio Mari magno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
