Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1092 BIRGITTINERORDEN I SVERIGE.
15. Alla klostrets qvarnar och fiskvatten.
16. Huru mycken penningegäld, smör, honung, lärft klostret har af Småland, Värend,
Öland.
17. Klostrets ränta från Vestergötland: smör, korn, penningar, qgvarnar, fiskvatten.
18. Räkning på allt som åtgår i klostret.
19. Mat, kläde, vadmal, vin, vax, rökelse. Huru mycket oblater bakas om året.
Guld, silke, lärft till messkläder.
20. Huru mycket korn, malt, mjöl, fisk, salt kött, fläsk, som förtäres i hjonegården,
huru mycket smör o. d. i afvelsgården.
21. Huru många decker hudar, fårskinn, bockskinn, lammskinn, som falla om året
och hvad göres i skor och till skinnkjortlar.
22. Huru många fat jern smidas, huru många läster kol förbrukas.
23. Arbetslöner.
24. Hvad som kostas om året till spisning och lön.
25. Hvad tegelhuset kostar och gifver om året.
26. Huru mycket arbetsfolk om året, timmermän, skomakare, smeder, åkersvenner,
fiskare, fäherdar, bryggare, bakare, mjölkdejor, väfverskor, portpiltar och
vedgårdsmän.
27. Hvad våre biddare (allmosesamlare) få till tärepenningar och annan vedertorft.
28. Om enkannerliga gåfvor gifvas åt främmande.
Det må väl synas, som om en sådan vidlyftig, allt omfattande
räkenskap skulle kunnat upptaga all abbedissans tid, i synnerhet om vi tänka
på medeltidens besynnerliga och besvärliga bokföring. Abbedissan hade
visserligen underordnade medhjelpare, syslomannen, gårdsmästaren m. fl.
Men huru månge af dem kunde skrifva? 1 De som ej voro
hemmastadde i denna under medeltiden skäligen sällsynta konst, måste lemna
muntliga uppgifter. Väl må det synas, som om abbedissans
verldsliga uppgift knappast kunnat lemna henne någon tid öfrig för den
andliga.
Abbedissan var, såsom nyss sades, hufvud och herskarinna (domina).
Men det var icke meningen att hon skulle vara allena rådande. I
mindre ärenden skulle hon rådgöra med seniores inom klostret, i
somliga och grofva ärenden med konventen; af deras råd må hon välja
det nyttigaste. I grofva och stora ärenden må hon ständigt hafva
generalkonfessorn och någre bröder i sitt råd, men hon har rätten att
besluta. Med konfessorns vetskap och samtycke må hon i särskildt
vigtiga ärenden inhemta verldslige mäns råd, i främsta rummet
biskopens, om han är själakär. Är hon ’afvitlig’, skall hon i hemlighet
förmanas intill tre gånger af konfessorn och ldriga systrar. Hjelper
ej detta, skall hon förmanas af biskopen. Rättar hon sig ej då, skall
hon med biskopens vetskap afsättas: om hon är tyngd af ålderdom
eller har en oläklig sjukdom, om hon försmår den helige regeln och
sina systrars själahelsa, om hon förskingrar klostrets gods, om hon
till regelns skada mera älskar köttslige vänner än själarna och Gud.
1 Af syslomannen fordrades kunnighet att skrifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
