Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGITTINERORDEN 1I SVERIGE. 1093
Generalkonfessorn skulle, om han felade, förmanas först af åldrige
bröder, derefter af biskopen. Rättade han sig icke, blef han afsatt.
Men det var icke endast abbedissan och generalkonfessorn, som
kunde fela. De öfrige medlemmarne af de båda konventen voro icke
mera än menniskor. 1 För deras skull hölls en gång i månaden ett
kapitel, hette det i början. Senare hänsköts tiden för kapitels hållande
åt abbedissans omdöme. Hon ringde till samling, helsades af systrarna
med nigning, och efter någre inledande formler sporde hon, om någon
ansåg sig brottslig, genom att hafva kommit för sent, brutit tystnaden
e. d. Den som kände sig skyldig trädde fram och lade sig utsträckt
på golfvet. Abbedissan yttrade: »hvad säger du?» och fick till svar:
»mea culpa» (min skuld). På abbedissans tillsägelse stod hon upp och
redogjorde för sin förseelse och lofvade bättring. Men en syster
kunde ock framropa en annan, som måste lägga sig på golfvet och
efter abbedissans tillsägelse stå upp. Den framropande yttrade sin
anklagan, den andra kanske jakade och lofvade bättring, kanske nekade
— då gjordes förhör. Brödernes kapitel höllos på samma sätt.
De som brutit i mindre saker straffades med läsning, fasta och
förmaning. Unga systrar — de voro unga intill 24 år — straffades
med ris, som dock skulle användas med kärlek och måtta; ej mer än
fem slag fick gifvas, såvida icke den felande var ’allstings illhärdig’.
Om systrarna slåss inbördes (1), må konfessorn aflösa dem. Kan det hända,
hvilket Gud förbjude, att någon prest eller broder sargar en annan,
äfven det må konfessorn aflösa, men om någon ’allt oskämlig’ synd
sker, då spörjes biskopen om råd. Om någon syster bryter idligen
och försmår manelser, då kallas hon till kapitlet hvar gång hon
bryter, näpses med slag eller lägges i häkte. En del små förseelser
belades med disciplinstraff, som stundom närmade sig till löjlighet:
den syster, som kommer sent efter venite, stånde framför altartrappan,
lutad, till dess hymnen är lyktad; den som kommer efter förste psalmen,
stånde nedböjd framför trappan, till dess andre psalmen är lyktad, nige
derefter och stånde i koret ytterst af alla till dess allt lyktas. Till
prim och andra småtider, den som kommer sent till hymnen, stånde
lutad framför altartrappan, till dess hymnen är lyktad, kommer hon i
förste psalmen, stånde lutad framför trappan öfver fingerknogarne, till
dess psalmen lyktas. Den som utan lof eller lagligt förfall är alldeles
1 Begäret var stort hos många systrar att komma i beröring med bröderne.
Biskop Nils i Linköping fann sig år 1384 föranlåten att inskärpa, att ingen
broder fick gå in i systrakonventet annat än i de fall, som regeln omtalar.
När någon mottog bikt af en sjuk syster, skulle detta vara för öppen dörr
och i närvara af mogna systrar. Prest, som hör bikt, skall ej tala annat än
det som gagnar själen, ej något köttsligt, ej vidröra den biktande, såvida
icke ministrerandet af sakramentet fordrar det. Begynner en biktande syster
tala köttsliga ord eller verldsliga ting, vände han bort hufvudet och förbjude
det. Systrarna förbjudas vid bann att låtsa sig sjuka för att dermed bereda
någon broder tillfälle att komma in. Detta upplästes för bröder och systrar
den 25 oktober nämnda år i närvara af erkebiskopen och biskopen i Strängnäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
