Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGITTINERORDEN I SVERIGE. 1101
En mellanklass mellan’ klostermenigheten och den yttre verlden
utgjorde systrar och bröder ad extra, hvilka bodde inom klostrets
yttre område och arbetade för klostret. Men det fanns äfven en annan
mellanklass af sådana, som genom gåfvor förvärfvat syster- och
broderskapsbref. De vistades hvar som helst, de arbetade icke för
tillfredsställande af klostrets behof, men de egnade detta sitt intresse och
kunde derigenom göra mycken nyitta. År 1394 gåfvo abbedissan,
generalkonfessorn och hela konventet broderskap åt hr Nils Skåning,
hans hustru och deras son. De mest lysande af klostrets systrar ute
i verldslifvet voro dr. Margareta (från år 1403) och dr. Filippa (från
år 1415). Den senare var syster både hos systrarna och bröderne.
Till klostret slöt sig en annan krets af personer, som mot
inbetalande af en summa penningar eller öfverlemnande af någon annan
gåfva fingo rätt att vistas i klostrets närhet och genom dess försorg
erhålla mat och dryck. En qvinna trädde år 1379 i ett sådant
förhållande till klostret och erlade för sig och sin tjenarinna ett belopp
af 200 mark penningar. En enka gaf år 1407 jord till klostret för att
der hafva sitt lekamliga uppehälle till döddagar med föda och kläder.
Inom sjelfva klosterområdet fingo ej sådana pensionärer bo, men de
ville gerna bo så nära som möjligt. Emellertid utfärdades emellanåt
förbud mot uppförande af byggnader i klostrets omedelbara närhet;
än heter det, att klosterfolket skulle få lefva alldeles ostördt, än att
så belägna hus kunde gifva anledning till ofog.
Vidare hafva vi att tänka på de massor af pilgrimer, som från
alla väderstreck, från när och fjärran strömmade till klostret, i
synnerhet vid högtidliga tillfällen, då man kunde komma i åtnjutande af
riklig indulgens. Det var denna tillströmning, som gaf anledning till
anläggande af stad vid Vadstena och äfven andra birgittinerkloster:
klostret erhöll rättighet att sälja mat och foder åt pilgrimerne och
deras hästar. Sedan aflöstes dessa tillfälliga försäljningar af en stad
med privilegier, och den staden blef en god inkomstkälla för klostret.
Slutligen var klostret omsvärmadt af tiggare, unga och gamla,
män och qvinnor, som ville lefva på klostrets bekostnad och dessutom
hoppades på rikliga allmosor af de fromma, som kommo dit i vallfärd
och, vare sig de sökte bot i lekamlig och andlig måtta eller de hade
hugnats med hjelp och välsignelse, äfven hade sina hjertan öppna för
likars nöd. Bland dem funnos äfven beginer, om hvilka jag strax
skall säga några ord.
Sådant var Vadstena kloster. Fritt var det icke från fel, ty det
var ett menniskoverk, och sjelfva dess organisation gynnade en del fel.
Men trots detta var det något storartadt, hvilket hedrar stiftarinnan
och har bragt Sverige ära och tacksamhet.
Till klostret slöto sig äfven fromma stiftelser. När staden hade
kommit till stånd, försågs han med en kyrka, vigd till aposteln Petrus;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
