Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTERSKAPETS BITRÄDE TID BEKÄMPANDET AF FARSOTER- 21’•
Utom presterskapets medverkan vid sjukvården trodde man sig
äfven i klockarene finna lämpliga personer att betjena allmogen vid
förefallande behof. Redan den l0/10 1750 hade collegium medicum hos
landshöfdingarne framställt önskligheten deraf att klockarene ägde den
färdighet i åderlåtning, att de dermed kunde betjena de sjuke i
församlingarna. Man kan fatta betydelsen af detta förslag, då åderlåtningens
oumbärlighet i en stor mängd sjukdomsfall och dess afgörande
terapeutiska värde var vid den tiden ett axiom. Att, verkställa en sådan var
visserligen under en läkares värdighet, men man tvekade icke att sända efter
en aflägset boende fältskär för att få operationen utförd. Tillgången på
åderlåtare ansågs vara af don vikt att sundhetskommissionen den 13/9
1753 beslöt att i sin riksdagsrelation föreslå, »om icke de, som
hädanefter blifva till klockare antagne, åtminstone böra förstå öpna en åder,
emedan församlingarnes ledamöter vid åkommande sjukdom då lätteligen
kunde hafva tillgång till någon ej långt borta boende åderlåtare och de
slippa att betjena sig af några qvinfolck eller andra, som ej förstå att
rätt öpna ådern ■•. Emedan dessa förslag synas hafva lemnats utan
afseende, hemställde collegium medicum ytterligare den u/5 1755 hos
Kongl. Maj:t, »om icke en sådan anstalt genom vederbörande kunde
göras, aldenstund en i rattan tid anstäld åderlåtning ofta allena är
mägtig att bäfva, åtminstone att mildra de häftigaste och farligaste
sjukdomar, såsom håll och stygn, samt andra inflammations- och hetsiga
febrar».
På denna framställning svarade Kongl. Maj:t i skrifvelse af den
V, 1755:
»Wi hafva i nåder låtit oss föredragas edert und. yttrande af den
u/5 om nyttan och nödvändigheten deraf, att skicklige personer måge i
landsorterne vara att tillgå, som vid förefallande farliga sjukdomar kunde
betjena invånarene med åderlåtning, genom hvilket hjelpemedel, när det
i tid brukas, mångas lif kan blifva räddadt. Och emedan Wi med eder
finna att allmogen, der ingen annan tillgång är, beqvämligast och med
minsta kostnad härutinnan kunde hjelpas, om klockarne å landet
förskaffade sig den kunskap och öfning, som erfordras att med åderlåtning gå
de sjuka tillhanda och denna vettenskap således med klockare beställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
