Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X<M&-hem som ”det smala landområdet”. Tolkningen är formellt
mycket rimlig, och det är möjligt, att den kan realt motiveras,
om man tar vederbörlig hänsyn till den av landhöjningen beting-
ade förändringen av landskapsbilden. Men om man — som i de
flesta hem-namn — tilldelar elementet -hem betydelsen ”gård’,
”by’, är det svårare att föreställa sig den realitet, som varit an-
ledningen till namngivningen.
Elementet -hem är i Tjust bevarat oförändrat både i skrift och -
uttal. Så icke på andra håll i vårt land. Där uppträda hem-nam- :
nen vanligen mer eller mindre maskerade, därigenom att -hem
utvecklats på olika sätt, exempelvis till -em, -im (Ålem, Askim)
eller -um (Tanum, Längjum). Åtminstone ett sådant fall torde
föreligga från våra bygder, nämligen i Härnum, gård i Västra
Eds socken. Professor Hjalmar Lindroth ser i Härnum ett äldre
Härn-hem. Att Lindroths antagande är riktigt, framgår av den
medeltida namnformen, som Lindroth icke känt till: i ett brev av
den 12 juni 1431 skrives namnet (j) hernnem. Förleden Härn-
hör enligt Lindroth samman med ordet hjärna och har betydelsen
”huvud, hjässa, kulle — i norrländska dialekter finns ett ord
härna ”panna, skalle; pannhud (på vissa däggdjur)”, vilket kanske
ingår i stadsnamnet Härnösand. I samtliga fall anses Härn- syfta
på bebyggelsens läge på eller vid berg och höjder. På samma
sätt skall bynamnet Herna i Hycklinge socken, Kinda härad, Öster-
götland, tolkas. Detta namn uttalas med slutet e (stavningen är
alltså ”ljudenlig”) och skrives 1366 (i) Hirne, 1441 (i) Hyrne.
Enligt min mening ha vi i detta fall att göra med ett fornsvenskt
”MMrne n. < ”"hernia- ”samling berg eller kullar. Att döma av
kartan omges byn av kullar och bergknallar. j
Till våra allra äldsta ortnamn höra de, som sluta på -inge
(-unge). I motsats till hem-namnen men i likhet med stad-namnen
har denna typ en mera markant östlig utbredning. Centrum är
Mälarlandskapen och Östergötland. I Småland äro inge-namnen
på det stora hela taget fåtaliga och glesa. Undantag utgör bl. a.
Tjust. Här är typen tämligen väl representerad.
Tidigare ansåg man, att huvudmassan av inge-namnen äro av-
ledningar av personnamn. Ett namn som Steninge uppfattade
man som en bildning på mansnamnet Sten. Släktnamnet ”stening”
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
