Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Jordklotets utvecklingsperioder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 MENNISKAN
kuster. Dessa vidsträckt kringdrifna och simmande isfält ryckte hela
bergmassor med sig, och under svallningen hit och dit rundslipades
stenarna, till dess de, efter att landet höjde sig på nytt, slutligen med
ismassorna stannade och kvarlemnades strödda på fälten, den odlande
menniskan till arbete och besvär, då hon vill försköna jorden och
föreöka dess fruktbarhet. Alla de erratiska block och rullstenar, som på
vissa orter så talrikt förefinnas, hafva på detta sätt blifvit ditförda
från bergskedjorna, der klippmassorna innefrusit i de sedermera
lösryckta och kringförda isklipporna*).
Det antages äfvenledes allmänt, att jordens nuvarande bergskedjor
till större delen blifvit upplyfta i sin nuvarande gestalt vid
tertiärformationens senaste period, emedan nummulitkalk, bildad på
hafsbotten, finnes på deras högsta ryggar, under det att ett och samma
ställe på jordytan kanske flera gånger förut upplyfts och sänkt sig
under naturens långa utvecklingstid.
Under den kvartära bildningstiden satte naturen kronan på sitt verk
och uppträdde med nya lif i tusentals nya former af vida högre både
skönhet och fullkomlighet. Djurens jättelika och knotiga gestalt
ersattes af mera runda, mjuka, smidiga och viga former, och växternas
dolda fröredningar hafva blifvit till de skönaste blommor, som
förtjusa ögat med sin prakt och fylla luften med sin aromatiska ljuflighet.
Ödlornas och tjockhudingarnas tid är längesedan förbi, och jorden
regeras icke mer af vidunder och mammutdjur som i forna dagar.
Ormbunkar och fräken hafva som obetydliga dvärgar blifvit satta i
skuggan, på samma gång som palmer och cykadéer fått sin anvista
plats inom tropikernas fält. Men åtskilliga revolutioner och
öfversvämningar ägde dock ännu rum äfven under början af denna nya
skapartid, och de yngre lösa jordlagren af sand, lera och grus äro
produkter från denna yttersta ombildningsperiod.
I de flesta äldre folkslags traditioner och sagor förekomma
berättelser om partiella öfversvämningar från olika tidehvarf. Och det är
högst ovisst, om den noachidiska öfversvämningen eller, som
presterna kalla den, “syndafloden’, haft någon betydligare utsträckning
än kring Medelhafskusterna. Och att denna öfversvämning skulle
tillintetgjort nära nog hela det då existerande menniskoslägtet, är en
alltför orimlig och opålitlig saga, för att åtnjuta något slags
trovärdighet, då jorden vid samma tid var befolkad på många håll och
menniskor funnits till i flerfaldiga årtusenden redan före den mosaiska
tideräkningen.
Från tertiärtiden lefde flera kolossala djur långt in i den kvartära
tiden. Bland dessa må vi nämna mammutelefanten, en långhårig
*) Alla större och mindre stenar på våra fält och åkrar äro ditförda
af flod och ismassor, under anförda bildningstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
