Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Jordklotets utvecklingsperioder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN : 39
elefant (de tropiska äro barhudade) af ofantlig storlek, med långa,
krumböjda betar, hvilka påträffats talrikt i Sibirien, men uppgräfvas
äfven har och der i hela Europa; samt nordiska noshörningen, som
äfven var långhårig och försedd med två horn, och hvilken lefde i
samma trakter*). Bådadera tillhörde menniskans tid, liksom
grottbjörnen och jätteelgen. Denne senare var en mycket stor elg med
ofantligt stora och breda horn med ända till 4,5 meter (15 fot) mellan
båda hornens spetsar. Han uppgräfves mest i Irland, men äfven på
andra ställen i Europa, och man har deraf funnit skeletter sårade af
kastspjut. ;
Men då vi omnämna, att otaliga djurslag försvunnit från jorden
långt före menniskans uppträdande derstädes, så bör det icke lemnas
oanmärkt, att vi äga historiskt vittnesbörd om djur, som helt och
hållet dött ut äfven under en långt senare tidsålder.
De stora uroxarna, hvilkas qvarlefvor så ofta finnas i våra
torfmossar, lefde jemte renar och elgar i de stora tyska skogarna på
Cæsars tid. Dronten, en med strutsarna beslägtad fågel, har
längesedan försvunnit från sin sista uppehållsort på öarna Bourbon och Isle
de France, der han ännu förefans på 1400-talet, under det att man af
honom traäffar kvarlefvor på hela Europas kontinent, till och med i
Danmark**). Och bäfvern, som fordom fans så talrikt både i Skåne
och Danmark, skall om hundrade år vara försvunnen i Europa och
kanske knappast vara att finna ens vid Klippiga Bergen i Nordamerika
eller inom Sibiriens ödemarker.
Och dåvi förut omtalat, huru jordytan upplyft eller sänkt sig under
olika verldsåldrar, våldsamt eller kanske ofta så långsamt, att den
fortgått under årtusenden, så finner man att en dylik höjning och
sänkning af fasta landets yta förefunnits äfven i senare tid och
fortsättes, om också ganska omärkligt, äfven i våra dagar. Ty icke blott
de många trädstammar med sina i djupet stående rotkorgar samt de
blad och nötter, hvilka finnas på djupet af våra torfmossar, bevisa, att
dessa först varit fast land, innan de sänktes till kärr för att slutligen
igenväxa och blifva mossar, utan äfven i sjelfva verket har man
torfmossar bildade af sötvattensväxter, liksom märken efter betydliga
*) Det första fullständiga mammutdjuret fans af Adam 1803 infruset
i polarisen vid Lenaflodens mynning i Sibirien. Huden finnes
uppstoppad i Petersburg. Sedermera har man funnit flera dylika i
polartraktens is, och i Sibirien finnas ben af dessa forntida elefanter till
särdeles stor myckenhet, hvilket tyckes bevisa att de utbredt sig till
polartrakterna. Vid floden Wilni har man på lika sätt funnit
noshörningar.
**)Aaf dronten, Didus ineptus, har man ej något uppstoppadt
exemplar, knapt en säker teckning en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
