Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Slägtskapet och personlighetsbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 MENNISKAN
på lika sätt hundslägtet sin utdragna nos och sina trubbiga klor, då
kattslägtet åter har kort nos och sylhvassa klor, som kunna adiaga.
och böjas tillbaka samt äro slidbärande.
Men, liksom man vid indelning af växterna förnämligast håller sig
till blomuilngos, frukten och fröredningen, så fäster man vid de högre
djuren egentligen afseende på tandbygnaden, liksom hos fåglarna på
näbb och fötter, hos fiskarna på fenorna och hos leddjuren på leder,
fötter och mundelar o. s. v., allt efter de hos hvarje klass, familj eller
slägte mest framstående hufvudorganerna.
Hvarje slägte indelas derjemte i sina arter, som hvar och en har sin
prägel, så att man af hjortslägtet har elgen, renen, hjorten och
rådjuret, af hundslägtet: vargen, hunden, räfven och schakalen, och af
kattslägtet: lejonet, tigern, leoparden, loarna och katten, hvilka hvar
för sig utgöra arter eller species med sina egna tecken och
kännemärken, hvarmed den ena arten skiljer sig från den andra.
Med art eller species i naturen förstår man derför det växt- eller
djurslag, som fortplantar sig sjelf och bibehåller sina egna
kännemåärken. Men om närgränsande arter beblanda sig med hvarandra,
så uppkomma mellanlänkar af båda, hvilka man i växtriket kallar
hybrider och i djurriket bastarder, ehuru dessa sålunda uppkomna
arter icke alltid äga förmåga att fortplanta sig.
Dock kan naturen afven härigenom föröka sig och utveckla helt och
hållet nya species genom dylika beblandningar, hvarpå man ser många
exempel dels genom växtkulturen dels inom husdjurens område, der
man genom korsning och konstig befruktning ofta frambringar
former, som blifva så sjelfständiga, att de med allt skäl kunna betraktas
som fullbildade species.
Men art och slägte i naturen är icke något ständiet konstant och
fortvarande, utan bibehåller sina kännemärken endast för en viss tid
och under vissa yttre omständigheter. Både slägten och arter
förändra sig i tidernas längd och antaga högre utvecklingar och andra
former, och det är genom denna artens och slägtets föränderlighet, som
hela naturen har utvecklat sig från enkla celler och låga former till
en stigande skönhet och fullkomlighet. Urtidens alger och lafvar
förändras efter hand till mossor, lummer, fräken, ormbunkar, cykadéer,
palmer, gräs, örter och löftråd samt andra otaliga växter, som pryda
jorden och äro till gagn både för djuren och menniskan. Sålunda
haärstamma de växter, som nu pryda vår jord, från stenkolsperiodens växter.
På lika sätt utvecklade sig djurkedjan enligt de lagar, som skaparen
nedlagt i naturens sköte och hvilka utgöra Guds eget verkningssätt uti
den skapande och ordnande naturen, såsom oföränderliga naturlagar.
Från de enklaste lägsta djurformer utvecklades allt högre mera
sammansatta och försedda med olika organer för olika förrättningar. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
