Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Temperamenten och naturanlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 MENNISKAN
och fortvarar, men har ofta derigenom de mest förstörande
verkningar, liggande såsom en fördold eld i det slutna lynnet och det
käånsliga hjertats innersta helgedom. Det är tänkandets och
djupsinnighetens temperament, fastän lika ofta en orsak till det tysta
lidandet, som förstör lifvet och gör själens krafter i förtid förlamade.
Slutligen är det flegmatiska temperament liknöjdhetens, jemnhetens
och följaktligen äfven svaghetens menniskolynne. Trög, långsam,
maklig och likgiltig för allt, har den flegmatiska hvarken förmåaga till
häftig vrede eller sorg, utan blott en böjelse att få vegetera och njuta
lifvet i långsam ro och ostörd bekvämlighet, samt är sålunda sämst
utrustad med naturens gåfvor.
Och med hänseende till konstitutionen, så har den sangviniska
öppna, ofta rosiga och något ljuslätta anletsdrag, den koleriske ar
mörklagd och frodig, den melankoliske ofta brunett och magerlagd
samt den flegmatiske blond, bleklagd, stundom svampig och af ett
dumt eller likgiltigt utseende. Likväl träffas dessa temperament
mer sällan ensamma, utan mestadels blandade med hvarandra, så att
den sangviniske kan hafva fått sig litet melankoli,och den koleriske en
smula flegma, hvilket gör, att harmonien blir mer jemn och skilnaden
ej så bjert afstickande mellan de olika temperamenten.
Dock kan det sägas att ungdomen är mer sangvinisk, mannen mer
kolerisk, kvinnan mer melankolisk och ålderdomen flegmatisk. Så äro
äfven sjelfva folkslagen i den varma zonen koleriska, i den
tempererade sangviniska, i nordländerna mer melankoliska och i alla
polartrakter helt och hållet flegmatiska i alla sina lefnadsförhållanden.
Och tillämpadt på menniskoslägtet i dess helhet torde man nästan
kunna påstå, att de hvita äro sangviniska, negrer och malajer
koleriska, mongoler och indianer mera melankoliska och polarfolken
flegmatiska, likasom deras ömkliga stamförvandter i Australiens
öckenländer.
Men jemte temperamenten, som tillhöra menniskorna i
allmänhet, gifves det äfven mer enskilda anlag hos individerna, som göra en
och annan menniska mer framstående än andra. Ty änskönt de
flesta äro medelmåttiga och somliga dumma som en spån, så har man
dock en och annan, som är kvick och snillrik som en gudason.
Den ena kan hafva gåfvor till ett och den andra till ett annat.
Skalden, vetenskapsmannen, tänkaren, mekanikern och alla
framstående naturer hafva medfödda anlag, hvarförutan all
uppfostran, all öfning och själsodling ej skulle hafva något mera inflytande
an på menniskor i allmänhet och på den mängd af medelmåttor, som
uppfylla tidehvarfven. Men snillet och talangen äro dock gudagåfvor,
som naturen utdelar, hvarken med frikostig hand eller efter någon
regel. Ty oberäknadt deras sällsynthet, så tilldelas de lika ofta bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
