Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan och äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 179
en naturens tillfällighet blifvit af ett annat kön än mannen, så bör
detta icke utesluta henne från alla de fördelar, som böra tillfalla
hvarje menniska enskildt, såsom en medlem både af Guds fria och
rika natur, af samfundslifvet och af en förädlad mensklighet.
Och oaktadt kvinnan alltid kommer att vara husmoder, den inre
ledande och ordnande gudamakten, barnens vårdarinna och husets
vänlige genius, så gifves det dock en mängd yrken och sysslor i det
allmänna lifvet, hvartill kvinnan passar likaväl som mannen samt
hvilka hon kunde förrätta med lika flit, ordning och ihärdighet som
han. Och dessa borde ej förnekas kvinnan såsom hennes
försörjningsmedel. Dessutom hafva icke samhåallslagarna inrättat det så, att alla
kvinnor kunna blifva husmödrar och uppfylla sin bestämmelse som
makar och barnaföderskor inom huslighetens område, utan tvärtom
hafva de gjort detta kvinnans naturliga mål omöjligt att ernå för
minst en tredjedel af hela den kvinliga befolkningen. Alla dessa
sålunda tillbakasatta kvinnor i samhäållet skola under nuvarande
förhållanden helt och hållet uppoffras af försakelsen eller armodet samt
under hela lifstiden förblifva sömmerskor eller arbetshjon, för att ej
säga något ännu ömkligare. Under mer förnuftiga institutioner
skulle de deremot kunna anvåändas till verksamhet för samhäallets
bästa och föra en mer oberoende lefnad än i sin nuvarande trånga och
inspärrade klosterverld. Ty den ena kunde hafva fallenhet och anlag
till ett, och den andra till ett annat, om dessa anlag utbildades för
att blifva användbara. Och liksom allt tvång föder slafsinne och
likgiltighet, så äår deremot friheten alla dygders moder samt ett
nödvändighetsvilkor för all sann sjelfständighet, all storhet och
utvecklingen af alla både fysiska och intellektuella egenskaper hos
menniskoslägtet. Medvetandet af att vara fri kvinna skall icke hafva ett
mindre inflytande på samhällslifvet än den manliga friheten, utan
tvärtom vara en driffjeder till vida större mångfald i lifvets
verksamhet och till utvecklingen af talanger, som nu ligga slumrande och
onyttiga för menskligheten.
Framför allt borde det finnas offentliga flickskolor, i hvilka det
unga kvinliga slägtet kunde erhålla den uppfostran och de kunskaper,
som äro nödvändiga för hvarje bildad menniska, och utan hvilka
kulturen icke är någon upplysning, utan endast en yttre polityr, ett
grannlåtspåhang öfver den inre andliga fattigdomen. “Ty för mycket
vett fick ingen, hur vis han het.” Och det är icke obekant, att
kvinnan har enahanda själsförmögenheter som mannen, lika klart förstånd
och vida mer ömhet än han. Derför är det ett vansinne att utestänga
henne från bildning och kunskaper inom andens verld; hon har lika
mycket skäl som mannen att pryda sig med civilisationens ljus och
med upplysningens gudadrägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
