Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan och äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 185
och 5 på en gång lär vara det högsta man haft exempel på. De högre
djuren föda vanligen äfven blott en unge åt gången; men ju längre
man går nedåt djurkedjan, desto rikare blir också den årliga
fortplantningen. Detta inträffar redan hos de lägre däggdjuren, svinet,
gnagarne cch andra, som föda två till flera talrika kullar om året.
Ännu större äar antalet ungar hos fåglarne samt hos de kallblodiga
djuren, fiskar och amfibier, hvilka låta sina ägg utan vidare
tillgöranden utkläckas af sommarvärmen.
Ju längre ned bland organismerna man kommer, desto talrikare
synes afkomman vara. Visen eller den enda honan i bikupan lägger
årligen öfver tjugu tusen ägg, och hos de djur, som slutligen föröka
sig genom sönderdelning eller afsöndring af enkla celler, såsom hos
infusionsdjuren, fortgår detta förökande nästan i oändlighet.
På samma sätt hafva växterna ofta blott ett frö efter hvarje
blomma, såsom hos syngenesisterna, då deremot andra hafva talrika
frön i hvarje fröhus, såsom tobak och vallmo. Och i de lägsta
grupperna, der fortplantningen sker med sporer, är detta fröstoft nästan
gränslöst, som man får sa hos ormbunkar och ännu mer hos svampar,
der en enda svamphatt tros kunna innehaålla anda till tio millioner
frön eller fortplantningssporer.
Men bland menniskorna är det numera ej blott en olycka, utan nära
nog ett till brottslighet gränsande elände, att i de civiliserade
samhällena föda många barn, äfven inom det vigda området, såvida man
ej har mer än vanligt att uppföda och uppfostra dem vid.*) Ty i
*) I naturen herskar den lagen, att af de frön eller ungar, som
alstras, är det endast ett fåtal, som komma till full utveckling. Af
de ungar, som t. ex. uppkomma ur fiskars rom, är det mycket få, som
blifva fullväxta till fö jd deraf, att fiskyngel tjenar fiskar till föda.
Och genom hela naturen herskar strid: växterna kämpa sins emellan
om marken, hvarvid somliga individer förkväfvas eller förkrympas för
andra kraftigare individers skull, de olika arterna af djur bekämpa
hvarandra, då ju somliga tjena andra till föda, individerna af samma
art sins emellan strida om födan, samt slutligen växterna tjena de
gräsätande djuren till föda. De talrika fröna hos växterna och ungarna
hos de lägre djuren äro nödvändiga för slägtets uppehållande. Hos de
högre djuren och menniskan, hvilka taga vård om ungarna, tills de
nått mognare ålder, är det icke ett så stort antal af de födda som gå
till spillo, just till följd af denna omsorgsfulla vård. Ju större omsorg
menniskan är i tillfälle att lemna afkomman, desto flere af de födda
komma till mogen ålder. I en tid sådan som vår, då befolkningen
icke — åtminstone i Europa — i så hög grad som under förflutna
tidsåldrar går till spillo genom krig, hunger, nöd och sjukdom, tillväxer
derför befolkningen i en grad, som icke motsvaras af landets naturliga
tillgångar. Det är nemligen tydligt, att ett land icke kan åstadkomma
näringsmedel åt hur stor befolkning som helst. Den belägenhet, hvari
vi finna menniskorna i våra dagar, behöfver derför icke vara en följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
