Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan och äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 187
yttre behagen förloras under mödor och bekymmer eller under årens
utplånande herravälde.
Ty hos menniskan finnes ju en vida högre och ädlare könskärlek än
hos djuren, djerf, innerlig, svärmande och romantisk. Denna är
visserligen starkast i ungdomen och under lifvets mest glada och
förhoppningsfulla tid, men hos ädla naturer kan den fortfara hela lifvet
igenom, då denna kärlek kan vara vår lefnads skönaste dröm och vår
högsta lycksalighet på jorden. Ty liksom det å ena sidan icke finnes
någon mer förstörande och i menniskolifvets innersta djup förtärande
makt än kärleken man och kvinna emellan, så gifves det icke heller
något, som är mer ljuft, mer förädlande, mer himmelskt än denna
gudalåga, då den får brinna ren och fri i ett ädelt menniskobröst.
Ett lyckligt samband emellan man och kvinna eller ett lyckligt
äktenskap, om man så hellre vill kalla det, är således det lyckligaste på
jorden, hvilket väl förunnas få, men som dock emellanåt finnes till,
liksom himmelska ljus i den dunkla natt, som för öfrigt omgifver oss.
Men för att hinna detta sköna mål, måste man utgå från helt andra
berakningar än egennytta eller materiella spekulationer, ty sant är det,
som skalden säger, att “ett ädelt hjertas tillit skänks blott, gifs blott,
köpes icke’*). :
Men likväl har man stora skäl att varna för sjelfva kärlekens
bedrägerier. Ty ungdomens och den första kärlekens berusning är ofta
icke annat än falska irrsken, som mer eller mindre göra oss bedragna
på drömmen om lifvet. Man fäster sig vid ett vackert, yttre behagligt
föremål, icke sällan vid det första, med hvilket man kommer i närmare
förtrolighet; man ser blott den ljusa sidan deraf, man blir icke bekant
med dess innersta väsen, förrän det är försent att återvändå; man
harmonierar slutligen icke och står omsider bedragen i alla sina
illusioner, som förvandla sig till ett mer eller mindre odrägligt hvardagslif.
Ungdomen måste i synnerhet söka att vakta sig för dylika gäckerier
på den första kärlekens väg. Och vid alla föreningar man och kvinna
emellan, som skola blifva lyckliga och fullt harmonierande, måste det
som axiom antagas, att icke lika, utan de grundtoner måste finnas hos
hvardera, som göra enstämmighet och harmoni. Är den ena till
temperamentet häftig, uppskakande, eldfängd, så måste den andra vara
lugn, saktmodig och ljuf, och är den ena till lynnet svårmodig, så
måste den andra vara af ett lätt och gladlynt sinnelag, ty hos en maka
söker man ej de egenskaper, som man sjelf har, utan dem, som man
icke har. Äfven väntar man i tidernas fullbordan på äktenskapets
frigörelse, sedan presttvånget afskuddats och en högre åsigt om lifvet
får göra sig gällande än sammanhållningen genom tvångslagar och
presterliga karantänsinrättningar.
*) Nadeschda af Runeberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
