Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Familjelifvet och samhällsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
FAMILJELIFVET OCH SAMHÄLLSBILDNINGEN.
Menniskorna hafva från början haft en viss fallenhet för
associationer, d. v. s. för att gruppera sig i större eller mindre flockar, för att
inbördes vara hvarandras hjelp och bistånd samt för att kunna
iakttaga en viss lefnadsordning, grundad på hvart och ett folks olika
bildningsgrad och olika rättsprinciper. Ty för menniskan är ingenting
kärare än menniskan, och ett från allt menniskoumgänge afstängdt
lif, skulle vara det odrägligaste af alla samt göra jorden till en
ödemark. Sjelfva eremitlefnaden, tillkommen genom en religiös
fanatism, var icke så afsöndrad, att man ju ej emellanåt hade beröring
med den öfriga menniskoverlden.
Den enskilde förmår föga eller intet, utan det har varit i förening
med andra, med tillhjelp af deras fysiska och intellektuella krafter,
som alla storverk uträttats, all upplysning åstadkommits och alla
upptäckter och alla uppfinningar vunnit sin fulländning. Det finnes
också en naturlig böjelse, icke blott emellan könen samt emellan
föräldrar och barn,utan emellan alla menniskor, enär den ena menniskan
alltid har en medfödd benägenhet att omfatta hvarje annan menniska
med kärlek, vänskap, förtrolighet eller deltagande, så framt ej
naturvidriga menniskostadgar eller retade och tygellösa passioner sätta
menniskorna i harnesk emot hvarandra. Denna menniskans medfödda
benägenhet till kärlek och förtrolighet har också förenat menniskorna
i familjer, i samfund och i nationer, för att gemensamt arbeta för
vissa intressen samt för att vara lyckliga och skyddade genom hvar
andras bistånd, försvar, hjelpsamhet och inbördes öfverenskommelser.
Till en början utgjorde familjelifvet det enda naturliga sambandet
menniskorna emellan. Husfadern var den ledande och ordnande
makten i detta patriarkaliska samhåälle, och honom måste ej blott
kvinnor och barn, utan alla husets trälar, tjenare och arbetsfolk vara
underdånige. Denne husfader var familjens både lagstiftande och
lagskipande man, och det var han, som bestämde de rättsprinciper,
som hvar och en borde stalla sig till efterrättelse. Dock är det tydligt,
att dessa rättsgrunder hufvudsakligen hvilade på gammal sed och
antagna lefnadsvanor, men bestodo föga eller intet af rent spekulativa
eller filosofiska rättsbegrepp. Den patriarkaliska styrelsen eller faders-
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
