Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Familjelifvet och samhällsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 MENNISKAN
väldet var i allmänhet ett envälde i smått,emedan hvarje familj sällan
hade fler än en familjefader, betraktad som hufvudman. Endast hos
de gamla britterna har historien att uppvisa ett annat förhållande,
hvilket mer närmar sig till den demokratiska eller republikanska
styrelseformen. ;
Hos dem bestod nemligen hvarje familj af tjugu personer, hälften
af hvardera könet, hvilka hade allting gemensamt, äfven hvarandra
inbördes i äktenskapligt förhållande. Den kunde bestå af föräldrar,
söner och döttrar, blandade om hvarandra. Och barnen till den
kvinna, hvilken en man för första gången hade till bisofverska, ansåg
han för sina barn, äfven om kvinnan sedermera blandade sig med
familjens öfriga ledamöter. Detta slags familjelif var en huslig
kommunism, som visar, att äfven den läran, att hafva allting gemensamt,
kunnat i sjelfva forntiden låta realisera sig. Ty i fråga om föreningar
beror allt helt och hållet på vana, öfverenskommelse och inympade
rättsbegrepp emedan menniskorna kunna vara lyckliga under alla
styrelseformer, så snart de ej kufva eller förtrycka hvarandra.
Så länge menniskan var nomad och ej fäst vid någon bestämd ort
eller bunden vid något egentligt fåädernesland, var det patriarkaliska
lifvet nära nog den enda styrelse, som kunde åstadkommas. Men sedan
hon blifvit åkerbrukare och fått fasta boningsplatser, blef det deremot
lättare att förena sig i ännu större samhällen, i samma mån som
familjerna förökades samt kommo att stå i samband med och beroende
af hvarandra. Man kom då snart öfverens om att välja sig ett
öfverhufvud för flera familjer, för mindre eller större samhällen, och tog
i början någon äldre husfader eller annars bepröfvad och redbar man,
som stäldes i spetsen för folkets angelägenheter, och som förnämligast
var samhällets öfversteprest samt förvaltare af offren eller styresman
för tempeltjensten.
Men som hersklystnad och äregirighet städse varit utpräglade
passioner hos många individer, så intogs ofta denna plats af illistiga
inkräktare eller andra äfventyrare,som bemäaktigade sig statsrodret eller
satte sig i spetsen för prestväldet. Med tillhjelp af mäktiga
samhällsmedlemmar, som funno det med sina intressen förenligt, att en viss
person blef herskande, kom man sålunda att svinga sig upp och att
göra sig till herrar öfver folket, som man lät dansa efter sin pipa.
Äfven uppstod stundom en och annan mer upplyst och fördomsfri
man, för att reformera sin tid och omändra eller förbättra sitt folks
belägenhet. Nya åsigter, nya seder, nya lagar och nya religioner hafva
på detta sätt stundom uppkommit i verlden. Och det vantroende och
enfaldiga folket inbillade sig ofta, att dessa män voro gudar, som
kommo till dem i menniskogestalt för att vara deras befriare eller
reformatorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
