Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Familjelifvet och samhällsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 MENNISKAN
Hos många gamla folkslag finnas dunkla sagor om dylika gudar,
som uppträdt för att lära dem ett bättre vetande och inplanta
förnuft i deras fåkunniga och försoffade hufvuden. Men alla dessa
menniskogudars uppenbarelser hafva dock burit prägeln af sin tid och sitt
folks skaplynne och utgjort endast ett slags grundval för en
kommande utveckling. Icke sällan hände det äfven, att ej blott enskilda
personer, utan hela, mer civiliserade stammar invandrade och slogo
sig ned bland de råa folkslagen, och åt dessa öfverlemnade man på det
mest släpphändta sätt befälet och styrelsen, så vida ej dessa
invandrande horder voro så manstarka, att de underkufvade eller
undanträngde den ursprungliga befolkningen.
Sjelfva Oden med sina kringströfvande asiater var en af de
äfventyrare, som kommit att ställa sig i spetsen för ett invandrande
folkslag. Och i Peru omtalas Inka såsom befrielseguden, hvilken man i
en senare tid velat påstå skola hafva varit en viss konungason ifrån
Norge, med namnet Inge, hvilken, väderdrifven till Amerikas kust,
der uppträdde bland indianerna som en gud och hvilkas lagstiftare han
blifvit, samt sålunda gifvit upphof till Peru-kulturen.
Men så snart man kommit till en viss storhet, ära eller myndighet,
så ville man naturligtvis göra sig ännu mer stor och ryktbar i
verlden. Man vädjade till folkets dåliga passioner, man satte det i
fiendskap med grannfolken, man samlade sig i massa, man grep till vapen.
Och snart blef det blodiga fejder till följd af vinningslystnad cch
eröfringsbegär; ett förhållande som sedermera fortfarit genom hela
verldshistorien. Ty så länge makt funnits till, har denna vanligtvis antingen
velat undertrycka sitt eget folk eller också med dess tillhjelp sökt att
underkufva, förjaga eller omintetgöra andra folkslag. Och på detta
lika grymma som onaturliga sätt hafva menniskorna i årtusenden
sökt att utrota hvarandra. Men på anförda vis uppkom så småningom
enväldet, konungamakten, kejsarvärdigheten, den legitima arfsrätten,
bajonettstyrelsen, polisförtrycket och all annan myndighet i verlden,
som velat regera folk, med våld eller med list, med makt eller med
tvångslagar. Och om också benämningen khan eller kung härstaminar
från de asiatiska mongolerna, hos hvilka den despotiska styrelsen är
allmänt rådande, så är det ej derför säkert, att just denna makt hos
dem har sitt upphof mer än hos andra folk, som haft den äran att låta
förtrycka sig.
Ty liksom kvinnorna ej våga tala med sin man, utan i knäböjande
eller framstupa ställning, eller gifva honom annan titel än herre,
hvilket i Orienten varit brukligt ända sedan Abrahams tid, så träffar
man ej blott hos mongolerna, utan hos alla österländska och
afrikanska folkslag, den förödmjukande seden att kasta sig i stoftet vid
maktens åsyn, att ej våga tala, utan vid gifvet tecken, och det anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
