Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Familjelifvet och samhällsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 MENNISKAN
Framför allt måste man besinna, att endast naturen och naturens
ordning är en gudomlig inrättning, men att staten, i hvad form den
ock uppenbarar sig, endast är ett ofullkomligt och föränderligt
menniskoverk. Det är äfven tydligt, att staten är stadd i framåtskridande
på samma sätt som kulturen; den når allt högre och högre former i
samma mån som samhåället utvecklas och den menskliga civilisationen
gudsdyrkan. Endast judar och kristna behandlades med intolerans,
som mot de senare öfvergick till blodiga förföljelser, derför att de
kristna ansågos vara farliga för samhället och hysa fiendtliga
tänkesätt mod hela menniskoslägtet. Till en början voro de kristne
otvifvelaktigt sjelfve skulden till dessa förföljelser, då väl icke alla, men
en stor del ibland dem uppträdde som verkliga fanatiker emot den
hedniska kulten och de hedniska tänkesätten, alldeles som
bildstormare och vederdöpare under Luthers tid. Synnerligast gälde detta
om de till kristendomen omvända judarne, hvilka delade sig i vissa
sekter, som kanske tredde sig kunna utrota hedendomen. Vi märka
detta framför allt hos montanisterna, en sekt så benämnd efter en viss
Montanus af Pepuza i Phrygien (år 150), hvilken sekt sade sig vara
åtföljd af paraklätos, sanningsledaren, hugsvalaren, och hvars
medlemmar hade hänryckningar, föllo i extas och predikosjuka, samt satte
blott värde på profetgåfvan och att tala med tungomål, hvarvid dessa
svärmare förkunnade att det var de yttersta tiderna och att Kristus
skulle innan kort komma till det tusenåriga riket. Allt hedniskt var
enligt deras åsigt satans verk, som borde undflys och utrotas, konst.
och vetenskap skulle föraktas och smädas, men mosaiska sedebuden
strängt hållas och skriften tolkas efter bokstafven. Ingen synlig kyrka
eller kyrklig absolution skulle finnas, inga barndop existera (sedan
dessa kommit i bruk), fullkomlig askes och afsöndring, fastande,
coelibat m. m. iakttagas (2:dra äktenskapet förklarades för fullkomligt
hor), och martyrkronan måste sökas med all ifver. Paulus och hans
lära var för dem en galenskap. Ghnostikerna och anhängarne af
Valentinska skolan voro ej synnerligen bättre. En motsats mot
montanismen visade sig i marcioniterna, en sekt, stiftad af Marcion från
Sinove, samtidig med Polykarpus. De förkastade all gemenskap med
judendomen, äafvensom gamla testamentets skrifter, samt erkände
blott Paulus och Lucas, men funno deras skrifter ej fria från judiska
element. De hade ett eget evangelium, Marcions, liknande Luce och
som i Rom var tidigare än detta, samt afhöllo sig från kött, vin,
äktenskap m. m. En annan sekt förklarade det vara syndigt att kyssas
emedan detta ej var ett naturbehof, men lofligt att tillfredsställa
könsdriften o. s. vV. Man ser häraf, att man i de första tidehvarfven
ofta ej uppfattade kristendomen bättre än i våra dagar. Men de stilla
kristna kommo derför att lida förföljelser gemensamt med
kristendomens äfventyrare. Först i andra århundradet, sedan de kristna mer
och mer förföljdes af både hedningarna och öfverheten, begynte man
tänka på att genom skrifter och sammankomster söka att jemka
partierna och förena de söndrade sekterna, hvarvid jude- och hednakristna
närmare slöto sig tillhopa och de förra stridigheterna mer och mer
utplånades äfven i de kristnas skrifter, så att man å ömse sidor gjorde
sina medgifvanden. Derför vet man ej, hvilka större eller mindre än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
