Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Uppfostringsverket och budorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV.
UPPFOSTRINGSVERKET OCH BUDORDEN.
Det verkliga rätta i verlden, som förnuftet antager vara gällande
för alla folk ech i alla tider, är visserligen inskränkt till några högst
få rättsbegrepp, hvilka dock icke kunna sägas hafva utgjort rättesnöret
för den menskliga sammanlefnaden i allmänhet. Ty om man
opartiskt vill granska menniskans historia och de olika åsigter om rätt
och orätt, hvilka inom densamma gjort sig gällande, så skall man
snart komma till det resultat, att dessa begrepp ofta varit godtyckliga
och vexlande. Man skulle nästan kunna säga, att det icke finnes
något allmänt erkändt rättsbegrepp i verldshistorien.
Allting har ej blott tillåtits, utan till och med såsom uttryck för
folklynnen varit allmänt antagen sed i olika tider och hos olika
folkslag. Dråp och sjelfhämd, hat och förföljelse, strider och
utrotningsbegär hafva stundom ansetts såsom högst rättvisa och laggiltiga. Men
hur olika begrepp man än haft om det rätta menniskorna emellan, så
hafva dock alla folk hyllat vissa rättsprinciper såsom sjelfklara
sanningar, om också dessa varit mycket vexlande. Utan sådana skulle
tydligen all sammanlefnad och alla samhäallsinrättningar vara
omöjliga.
Endast förnuftet och rättsfilosofen kunna uppdraga linierna för det
verkligt rätta och således för de verkliga sedebuden i verlden. Men
som man i allmänhet föga fäst sig vid förnuftet, utan mer hållit sig
till fördom eller gammal häfd, så händer det hos alla folk, att det
moraliskt och det juridiskt rätta ej fullkomligt sammanfaller, och att
de menskliga lagarna ej äro uttryck för det sant rätta, utan leda hela
folkslag och hela tidehvarf på villoväzgar. Sant är det också, att om
menniskokaärleken vore varm och lefvande hos alla på jorden, så skulle
inga rättsbud behöfvas, emedan man af kärlek skulle uppfylla allt och
göra alla godt af ett ädelt hjertas innerliga benägenhet. Till detta
skulle också den sanna kristendomen föra menniskorna, om någon dylik
funnes till, men för närvarande är detta ej förhållandet, emedan blott
namnet är kvar och någon egentlig kristendom knapt varit att finna
sedan apostlarnas tid.
Och till följd af menniskans oförnuftiga lagstiftning har hela lifvet
i många hänseenden fått en skof riktning, så att hvad man i allmän-
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
