Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Uppfostringsverket och budorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 MENNISKAN
het kallar samvete till stor del blifvit blott ett inre beroende af vanor,
uppfostran, fördomar, insupna åsigter och dylikt, hvarför denna inre
röst ej alltid är någon säker gradmätare på ondt och godt efter str angt
moraliska grundsatser. Hvarje lagstiftare har endast stakat lagar,
som passade för hans folk och hans tidehvarf. Endast i den mån,
som dylika lagar äro mer allmänt tillämpliga, har ett och annat
rättsbud derutaf kunnat antagas såsom passande för menskligheten i en
ädlare betydelse.
Men till följd deraf, att många lagbud ej äro annat än offentligt
godkända vanor och lefnadsåsigter, så har man infört en mängd pligter
i lifvet, som äro fullkomligen naturvidriga. Och det bör icke förtigas,
att en stor del af de pligter, vid hvilka fästas så mycken vigt äfven i
våra dagar, ej äro annat än dylika tillfällighetsbud, hvilka ehuru
föraåldrade kvarstå som rättsbegrepp från förflutna tiders enfaldiga
föreställningar. Det torde äfven vara temligen tydligt, att en sann och
ädel uppfostran bör till en stor del göra brottmålslagarna öfverflödiga
eller åtminstone otillämpade. Och derför kan staten aldrig med nog
ifver eller kraft arbeta på folkets upplysning och på
uppfostringsverket, hvilket alltid år nationens mest dugliga och hetryggande
försvarsverk.
Men Jfolkundervisningen i våra dagar är dock ingenting annat än
ett blänkande elände. Man fullproppar barnen med onyttiga
katekeslexor, inympar på den friska stammen en förtorkad kristendom,
använder hela ungdomstiden på att lära dem ett par tryckta ark utantill
och lemnar dem lika fattiga, lika toma och lika okunniga, men en
smula mer sjelfsvåldiga än i deras spädaste år, då den naturliga
böjelsen, men ej okynnet, var deras dagliga följeslagare.
All uppfostran, som ej förädlar, upplyser och förbättrar både hjerta
och förstånd, är oduglig och ändamålslös. Hvad som således först måste
läras är vänlighet, mildhet, kärlek, försonlighet, ljufhet, ödmjukhet,
aktning; således skall man uppöfva alla de ädla och naturliga
böjelser, som ligga slumrande hos hvarje menniska, och som lättast hos
barnet kunna dragas i dagen såsom det renaste guld. Först måste man
bilda sig till en ädel menniska och sedan till en sakkunnig och duglig
medborgare. Kristendomen i bibelordet, samhällsläran, menniskans
och kulturens historia i korthet, jordens geografi samt sitt eget folks
historia och utveckling, men framför allt en allmän öfversigt af
naturens riken bör tillhöra hvarje menniskas bildning, om också i olika
kunskapsmått.
Häartill bör äfven komma en del mer speciella saker med hänseende
till lefnadsyrke eller naturlig fallenhet, såsom åkerbrukslära, teknik,
handaslöjder eller ännu mer vetenskapliga kurser, allt efter hvars och
ens böjelse eller på grund af det mål, som man förelagt sig i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
