Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Kulturens utgångspunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 211
uttömt sina bildningsmedel och behöfver erhålla nya element utifrån,
om den ej slutligen skall gå tillbaka eller åtminstone blifva en stel
och död civilisation.
Härtill kommer afven kinesernas despotiska styrelseform och
mäktiga embetsmannaklass, uppstäld och ordnad liksom efter ett
exercisreglemente, deras isoleringssystem och afsöndring från andra nationer,
från hvilka de sedan årtusenden tillbaka ordentligen inmurat sig. Det
är likväl troligt, att bildningens första element kommit att bana sig
fram öfver Himalajakedjan från Kina till hinduerna. Ty enligt nyare
forskningar har man allt skaäl att anse denna asiatiska orient såsom
kulturens egentliga vagga samt hela vesterlandets bildning
härstammande till en början från de fornåldriga folkslagen vid Himalajas fot
eller vid Ganges’ stränder. Men i detta härliga klimat med all söderns
frikostiga yppighet antog äfven den första bildningen ej blott en
barnslig, utan en så luxuriös och orientalisk karaktär, att den just för
denna öfverspända svulstighets skull är svår att utreda, emedan dikt
och sanning, saga och verklighet ligga med hvarandra så
sammangjutna, att äfven dess senare produkter likna en lustgård i perspektiv,
som visserligen förtjusar, men der ingen redig eller särskild bild
egentligen kan urskiljas.
Europa,som både från Kina och af sanskrit-litteraturen väntade sig
något nytt af oändligt värde för menniskoslägtets och för bildningens
historia, har helt och hållet blifvit bedraget i dessa förhoppningar.
Man har icke funnit annat än en oredig blandning af dikt och
verklighet ifrån den menskliga kulturens outvecklade barndomstid. Men
från Orienten utbredde sig denna poetiska civilisation till perser,
kaldeer, egypter och andra folkslag, hos hvilka man finner spår efter
österländska invandrare. Och man vet ej huruvida kulturen i dessa
länder blifvit utvecklad till en mer hög och sjelfständig ståndpunkt,
ty om så varit, hafva ock alla tecken häraf egentligen försvunnit för
efterverlden. Från hinduer, arier och judar har man dock skriftliga
urkunder i behåll. Men det är dock troligt, att fenicierna, såsom ett
praktiskt och sjöfarande folk, förökade kulturen, som derifrån
öfverflyttades till Grekland, för att der till en betydlig grad utveckla sig
och blifva en moder för den vesterländska kulturen och för
verldsbildningen i allmänhet.
Grekerna voro ej blott de friaste, utan de mest kultiverade af alla
forntidens nationer, och hos dessa var ej bildningen inskränkt till
enskilda personer, utan var hela folkets tillhörighet. Det finnes ingen
konst eller vetenskap, som ej hos dem haft sina, om än mer
ofullkomliga föregångare, och hos ingen nation i verlden hafva vett, kunskaper
och skicklighet ägt så stort värde som hos grekerna, hvilka också
kommit att öfverträffa de flesta andra folk i elegans och smak, i behag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
