Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Kulturens utgångspunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 MENNISKAN
De hvita fclkslagen, såsom de yngsta, hafva erhållit sin första och
mer allmänna bildning från andra folkslag. Men då de flesta bland
urfolken synas hafva lefvat i ett okunnigt naturtillstånd och föga höjt
sig öfver vildens lif i våra dagar, så kan det nästan som säkert
antagas, att kaukasiska folkrasen erhållit stoffet till sin primitiva bildning
ursprungligen från kineserna Man vet ej, hvarifrån Kina erhållit sin
första kultur, då dess tillvaro sträcker sig många årtusenden tillbaka;
men kineserna utgöra dock kulminationspunkten i hela den
mongoliska bildningen, hvilken hos dem i synnerhet utvecklat sig till
betydlig konstskicklighet i handslöjd och i tekniska uppfinningar.
Sålunda vet man med visshet, att man från Kina hemtat
silkesmasken och kunskapen om silkesberedningen, äfvensom konsten att
tillverka porslin. Men det tros äfven och kanske ej utan orsak, att man
från kineserna äfven fått kunskap om kompassen, om
pappersberedningen och om konsten att tillverka krut, samt att allt detta under
senaste medeltiden blifvit öfverfördt till Europa, förnämligast genom
araberna. Men Kinas kultur har dock förblifvit stationär och står på
samma punkt i dag som för öfver tusen år tillbaka. Detta folk har
nått sin höjd och synes ej hafva förmåga att på egen hand kunna
vidare utveckla sig. Den mongoliska bildningen har härmed alldeles
folksagor och gamla traditionella bruk. Profeter utgingo redan ur en
af Samuel stiftad profetskola. Samarias eller Israels rikes äldre
profeter omgifvas af sagans dunkel och underverk, såsom Elia och Elisa.
De profetiska skrifterna röra sig inom en ganska inskränkt idékrets,
hvilket äfven gäller om de mest sublima i poetiskt hänseende, såsom
Esaia eller rättare Jesaia, som skref under år 759 till 699 f. Kr.
Endast hos Daniel är denna idékrets mera utvidgad, ty deri namngifvas
englar, talas om Messias (hebr. Maschiach, grek. Kristos = den
smorde), antydes på de dödas uppståndelse och ett evigt lif; men
denna bok är också skrifven i Daniels namn under Makkabeiska tiden.
Joel och Amos äro de äldste, från omkring år 800 f. Kr. Profeternas
skrifter innehålla hufvudsakligen antingen ve och förbannelser öfver
angränsande folkslag, med hvilka judiska rikena lågo i ständiga fejder
för att bevara sin sjelfständighet, eller ock förebråelser och hotelser
öfver deras eget folk, synnerligast derför att detta höll sig till andra
folks gudsdyrkan. Man behöfver blott läsa Hos. 4 kap. för att se ett
öppet och groft språk mot ett folk, som säkerligen icke var sämre än
andra den tidens folkslag. Vanligtvis äro dock ord och talesätt dunkla,
förblommerade, mystiska, och anspeglingar både på hof och folk
antydda i syner, ordlekar och annat, som för nutiden måste vara
obegripligt. Huruvida profeterna verkligen förutsagt något, som hända
skulle, är ganska tvifvelaktigt, helst som man ej vet, om ej senare
bearbetningar skett, då skrifterna samlades efter fångenskapen. Ofta
har man väl tillämpat ord och talesätt på en senare tids tilldragelser,
liksom de varit förutsagda; men i sjelfva verket torde dessa ord
ursprungligen haft en annan mening och utgjort anspelningar på sin
tids för oss alldeles obekanta omständigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
