Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Gudaläran och prestlisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
GUDALÄRAN OCH PRESTLISTEN.
Fantasien kan visserligen betraktas som ett vackert gyckelspel, eller
som målningar i molnen och som en hel drömverld, full af de mest
retande och lockande företeelser. Men den är också förhoppningens
glada ljus och lifvets vinkande paradis samt den enda himmel, som vi
här på jorden egentligen hafva att flykta till.
Det är just genom denna inbillningskraft,som vi bygga de harligaste
luftslott, hvilka dock försvinna lika hastigt som de bildas, under det
att andra och ännu vackrare träda i deras ställe för att gäcka oss med
sin skenbara tillvaro.
Menniskan, som sällan är nöjd med sin närvarande verld, skapar
sig i fantasien gerna en annan af ännu högre beskaffenhet, som hon
längtar till. Och om denna inbillningens verld blefve verklig för
henne, så skulle hon sannolikt skapa sig en ännu högre, hvilket just
bevisar andens begär att få utveckla sig i oändlighet. Derför är
fantasien också det rosiga föreningsbandet emellan himmelen och jorden,
emellan andens högre land och den föränderliga sinneverlden. Den
är den inre poeten och lifvets himmelska genius, som vinkar oss
uppåät, med aningar och med hopp, med ljus och hänförelse, samt utan
hvars tillvaro vi helt och hållet skulle nedgräfva oss i jordiska
omsorger, i bekymrens djup och i bestyrens hvardaglighet.
Fantasiens barn äro visserligen ofta lidandets, men äfven glädjens,
solljusets och oförgänglighetens barn, som å ena sidan kunna gripas
af lifvets vemod, men å den andra hänföras af dagens skönhet och af
evighetens förhoppningar. Ytterligheterna af glädje och sorg ligga
hvarandra ganska nära, och just derför måste hvarje högre poetisk
natur i viss mån komma att räknas bland dem, som vända sina
blickar uppåt, och som af efterverlden kanske komma att betraktas som
fantasiens martyrer. Barnets verld är helt och bhållet en fantasiens
verld, der förstånd och erfarenhet ligga som underordnade för den
lifliga, men ofta nog enfaldiga inbillningskraften. Derför måste
menniskoslägtets barndomstid hafva varit en tid, då man mindre tänkte
än diktade, mindre lefde i den tomma verklighetens än i fantasiens
verld.
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
