Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Gudaläran och prestlisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 MENNISKAN
På detta sätt kom man att fabricera gudar i oändlighet, liksom man
nu för tiden i England gör gudabilder åt kineserna. Man fick gudar,
gudinnor och halfgudar i hvarenda vrå, ej blott i himmelen, utan
aäfven på jorden, så att hvarje backe, hvarje bäck och hvarje buske hade
sin egen gudomlighet Och åt dessa gudomsväsenden tilldelade man alla
menskliga passioner och äfventyr, så att man i den tiden hade lika stor
skicklighet i att dikta gudasagor som vi att skrifva romaner eller
kärleksvisor, hvarför man gerna kan säga med Torild, att gamla verldens
tjugu tusen gudar voro i det hela ingenting annat än dårars verk.
Men utom detta, fann man äfven på att dyrka och tillbedja lefvande
djur, så väl oxar som andra nöt och synnerligast de djur, hvilka man
fruktade, eller som voro för menniskan ett slags välgerningar. Man
utstyrde dessa djur i hvarjehanda brokiga kostymer, som skulle
utgöra ett slags gudadrägt; man visade dem vördnadsbetygelser, och
sjelfva presterna knäböjde för oxen såsom sitt högsta ideal och
förnamligaste öfverhufvud. Äfvenledes blef det urmodigt att offra på
höjderna, sedan presterna uppfunnit konsten att bygga tempel, för att
få vara tempelförvaltare och hafva hela bestyret med den
öfverflödande offermaten. Ty då de sjelfva togo hela offringen om hand, så
uppgingo slagtoffren egentligen icke mera i rök, utan kommo snarare
i grytan eller på stekspettet i presternas kök, för att derefter serveras
vid borden, der man hvar dag lefde kräseliga.
Likväl hände det ej så sällan, att någon af den tidens mäktige,
synnerligast sedan det kommit på modet att hafva kungar och kejsare,
som tyckte att upphöjelsen kunde löna sig, förklarade sig sjelf vara
en gud och midt för presternas näsa borttog för sin egen räkning både
tempelskatten och offermaten. Man fann äfven på att i templen hafva
gudabilder, hvilka på det mest klumpiga sätt formades af l»sra,
tillyxades af trä eller också götos af metaller. Dessa gudar kostymerades
hvar och en efter sin art samt tillbådos högtidligen. På lika sätt
gjorde man sig hvarjehanda husgudar till hvardagsbruk, hvilka
dyrkades under de galnaste ceremonier, liksom det är bekant, huru man
uppförde sina vilda ringdansar omkring den gyllne kalfven uti
israeliternas ökenläger. Det mest fina och romantiska i dessa presternas
tillställningar var likväl inrättandet af tempeljungfrur till vissa heliga
förrättningar,och härtill gjorde man urval af de vackraste flickor i
landet, hvilka emottogo ett dylikt anbud med stort nöje, alldenstund
värdigheten medförde en lika nobel ära som att kallas till hofdam uti
våra tider.
Nävt nu presten ville besöka sin sköna, så klädde han sig i
tempelgudens habit samt uppförde sig på ett så artigt och graciöst sätt, att
flickan ej kunde tro sig annat än hafva funnit ett synnerligt behag för
guden sjelf och blifvit hans utvaldaste älskarinna. Det hände till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
