Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Gudaläran och prestlisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 225
känna hvarje fläck och hvarje källa i den öken, som han sedermera
genomtågade. *)
Han ville stifta en teokratisk stat med Jehova, den nationelle
solguden, såsom dess högsta öfverhufvud samt hade den förtjensten
framför andra forntida prester, att han förkunnade blott en enda gud,
mäktigare än alla andra gudar, som visserligen icke var kärlekens och
fridens gud, utan en stark hämnare, som straffade fädernas
missgerningar in på barnen, allt intill tredje och fjerde led, men som enligt
en senare lag icke fick dyrkas under något belaåte eller någon
fabricerad gudabild. Israeliterna voro således de enda bland de äldre folken,
hvilka ej lagligen kunde förse sig med husgudar eller andra
vördnadsvärda gudomliga sinnebilder. Detta tillhörde dock blott en senare tid,
och sjelfva David hade sina små husgudar i reserv vid sina musikaliska
andaktsöfningar.
elfvor genom särskildt aflönade spåmän eller teckentydare, som
vanligen ofta drefvo gyckel med sin sak. Derjemte hade man äfven de
Sibyllinska böckerna, som troddes innehålla Roms öden och höllos
mycket hemliga. Alla dessa storartade bedrägerier försvunno och
förstördes under kristendomen.
*) Under det han sjelf uppträdde som sitt folks fältherre,
historieskrifvare, lagstiftare och inrattare af gudadyrkan och presterliga
ceremonier, gjorde han sin broder Aron till öfversteprest och sin syster
Mirjam (= Maria) till profetissa, d. v. s. prestinna, samt sin slägt
eller hela Levi stam till en ärftlig prestkast, hvilken allt det
öfriga folket skulle föda och underhålla och som hade både sin andliga
och verldsliga myndighet, liksom presterna i våra dagar. Lagen om
dessa presters underhåll, om tionde och dylikt synes ej nog ofta kunna
upprepas i mosaiska lagstiftningen. Men de lagar, som Moses stadgade
för sitt folk, höll han dock icke sjelf, i alla delar åtminstone. Han
förbjöd t ex israeliterna att i äktenskap beblanda sig med
främmande folk (2 Mos. 34:16; 5 Mos. 7:3); men sjelf tog han sig en
etiopisk kvinna till hustru, hvaröfver hans zo. både broder och
syster, förargade sig (4 Mos. 12: 1). — Månne ej –— af profana blickar
betraktad — mycket faller bort af den gloria, hvarmed den vanliga
folktron omgifver flera af “de heliga Guds män” i gamla testamentets
historia? Förekommer ej Josua eller Joschua som en den tidens
Attila eller Tamerlan, eller den starke Simson såsom alltför mycket
enfaldig och lättrogen, eller Samuel som en slug och mot sitt
konungahus i tysthet förrädisk diplomat, då han i hemlighet smorde en annan
till konung? Blir ej David en inkräktare, som trängde sig in på en
främmande tron, hur lycklig och segerrik hans regering var i öfrigt?
Var ej Salomo en österländsk sultan med tusentals kvinnor i sitt harem
samt omgifven af den orientaliska despotiens lyx och härlighet? Synes
ej den med så många sagor och under omslutne profeten Elia vara
intolerant och barbarisk, då han lät förgöra Baals prester, liksom Elisa,
då han gjorde sin tjenare spetälsk och lät några okynniga pojkar
ihjelrifvas af björnar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
