Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Gudaläran och prestlisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENNISKAN 229
Bland dessa i Mose namn utfärdade lagstadgar, hvilka alltid
framställas såsom af Jehova sjelf föreskrifna, kan mycket invändas mot
den mängd af religiösa ceremonier, offer, högtider, reningar och andra
påbud, mot prestkasten, jordegendomens fördelning på vissa händer
och slägter med mera dylikt. Framförallt måste efterverlden uttala
sin förkastelsedom öfver den intolerans, som israeliterna anbefaldes
att hysa mot andra folkslag, med hvilka de ej heller fingo beblanda
sig, hvarigenom deras nation gjordes till ett afsöndradt rike, som var
tillslutet för verldsbildningen i allmänhet. Men för att få detta folk
under behörig krigstukt samt sina lagar fullkomligen inpräglade,
synnerligast hos det uppväxande slägtet, som lättare låter böja sig än
äldre folk, vandrade Moses, enligt den fabelaktiga sagan, af och an i
hela fyratio år och ända till sin död i öknen, genom hvilken han an-
(“magernas, trollkarlarnes”) alla konster och hemligheter, i deras
bokstafskrift, hieroglyfkunskap och gudalära och som således stod på
höjden af sin tids vetenskapliga bildning och teosofi, måste alltid vara
en man, som sagan tillerkände högst ovanliga egenskaper. Allt ifrån
födelsen är hans lif uppfyldt af mätkliga tilldragelser. Han uppfostras
af den egyptiska kungadottern och ammas af sin moder. Han såg en
brinnande buske i öknen, hvarur en anderöst tilltalade och befalde
honom att uppträda som profet, räddare och lagstiftare för sitt folk.
Han sände Farao och de förhärdade egyptierna grymma och
vidunderliga plågor, förvandladeNilflodens vatten i blod,gjorde paddor, bromsar,
gräshoppor, mörker, fä- och folkpest m. m. Han slog sin staf i Röda
hafvet så att vattnet delades, fick en molnstod i öknen, skaffade manna
eller himmelsbröd och stekta vaktlar åt de hungrande, och genom att
slå med sin understaf på klippan fick han ett flödande vatten åt det
törstiga folket. Han talade i hela månader med Gud och emottog hans
egenhändiga skrifvelse i lagens taflor samt fick till och med se honom
på ryggen och erhöll derefter ett skinande ansigte, lät marken sluka
de uppstudsiga eller förgöras af pest och ormar m. m. Att allt detta
tillhör sagan, behöfver ej antydas. Om de s. k. egyptiska plågorna
verkligen existerat genom en mans undergörande kraft, så skulle han
i stället blifvit hyllad och tillbedd som en gud. Ryktet om dem skulle
äfven hafva kommit till oss från andra håll, t. ex. genom grekiska
historieskrifvaren Herodot, som rest mycket i Egypten, var invigd i
dess mysterier och kände dess historia så långt man hade någon, hvarur
han äfven lemnat utdrag. Han talar ej ett enda ord om dylika, ej
heller om den upphöjda främlingen Josef och hans åkerlag (1 Mos. 47:24,
26), som bort lefva i minnet till efterverlden. Egyptierna oroades
flera gånger af inträngande kananeiska folk, som stundom blefvo så
mäktiga att de tillvällade sig regeringen, men blefvo slutligen fördrifna.
Hur äåän israeliterna inkommit, så är det troligt att de antingen blifvit
utdrifne af egyptierna och att Moses då stälde sig i spetsen för dem
och blef deras anförare och lagstiftare, eller att de, trängda på alla
sidor, sjelfmant på Moses tillrådan gjorde sin utvandring. Dylika
folkrörelser voro ej ovanliga. Man inträngde sig på andras områden
och nedgjorde eller blef nedergjord. Så hade Esaus’ efterkommande
eller edomeerna utrotat choreerna och bosatt sig i deras land, så am-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
