Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Gudaläran och prestlisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 MENNISKAN
nars kunnat göra vandringen på en fjorton dagars tid, såsom fallet
varit med Napoleon och hela franska armén i våra tider. *)
Och då de Mosaiska lagbuden förkunnades såsom af Jehova
omedelbarligen ingifna eller dikterade, så skedde detta naturligtvis för att
få dem trodda och oomkullkastliga samt i följd af den statslära, i
hvilken Gud framståälles såsom den lagstiftande konungen för det af
honom utvalda Israels folk. Men att Moses sjelf likväl var ett barn
af sin tid och dess grymheter i tänkesätten, bevisas bland annat af
hans utrotningskrig, i hvilka ej engång de oskäliga husdjuren
förskonades, på samma gång som kvinnor och barn slagtades och alla unga
flickor uppoffrades åt de segrandes lustar**); af hans fiendskap mot
moniterna nederslagit anakiterna,så hade Moabs barn gjort med
emeerna o s. v. (5 Mos. 2:10—12, 20—23) Men Moses hade ej blott för
afsigt att intaga det land, der folkets stamfäder bott som främlingar,
och att således låta folket härda sig och tillväxa i antal, mod och
vapenöfning i öknen, utan äfven att gifva det lagar och presterliga
ceremonier och att inpregla detta i ett uppväxande slägte, hvarför han
begagnade sig af åtskilligt, för folket obekant, för att förvåna och
blända det. Så gick han med sin fol sxskara under ebben öfver ett
vadställe emellan de så kallade Bittersjöarna och nordvestra viken af Röda
hafvet, Rörhafvet benämdt, hvarest i senare tider påträffats spår efter
en gammal kanal. Derefter tågade han icke norr ut mot Canaans land,
utan i stället längs hafskusten nedåt öxnen i söder samt lägrade sig i
närheten af den höga bergskedjan Sinai eller Horeb, utvalde dervid en
hög bergstopp, samt begagnade sig af de åskor och moln, som
förekommo kring dessa bergens toppar, att vistas deruppe, jemte några få
invigda, för att utarbeta sina lagar, samt inbillade folket, att han i
dundret och blixten talade med Gud och af honom fick dessa
före-Sskrifter m. m. För öfrigt kände han till både manna och vaktlar samt
visste reda på bergens fördolda källor, från den tid då han varit
fårvaktare derstädes Med slughet förstod han likväl att afböja hvarjea
knot och uppror, som tidtals förspordas och ofta höll på att utbryta
bland menigheten. För oss synes det tydligt att Gud ej kunnat
anbefalla alla dessa grymma brottmålslagar eller den mängd småaktiga
och galna ceremonier (såsom inrättandet af tabernaklet, prestdrägten
m. m.), alla dessa offer och reningar, som endast kunna anstå ett
barbariskt folk i ett lika barbariskt tidehvarf. I 5:te Mosebok, der en del
af dessa lagar repeteras och der mycket finnes tillagdt, äro många
grymma lagar mildrade och åtskilliga rätt menskliga civilstadgar
införda (såsom att ingen fick i utmätning taga husets handkvarn
eme-edan man då ej kunde skaffa sig bröd (5 Mos. 24:6), hvadan det är helt
klart, att denna bok är uppsatt och tillkommen i ett mera förmildradt
tidehvarf. Judarnes Jehovakult före fångenskapen ända till Hiskia
och Josua var endast en nationell Baalsdyrkan.
*) År 1799 då Napoleon med sin här tågade från Egypten till
Palestina i det gamla judalandet, der turkarne i flera drabbningar blefvo
slagne. ;
**) Jfr 4 Mos. 31 kap., der det synes, att han äfven offrade menni.-
skor åt Jehova eller solguden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
