Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kristendomen och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 MENNISKAN
En till utseendet ringa man ur folket och arbetsklassen,
menniskones son, som han sjelf kallade sig, och Guds egen son i en tjenares
skepelse, förkunnade ett annat ord än det förut hörda på jorden. Han
predikade om kärlekens Gud och om kärleken till bröderna, då han
deremot bestraffade den rike, de skrymtande presterna, högmodet,
Prisca och dotter Valeria voro i hemlighet kristna; 5) Martyrernas
aldrig bestridda dygd, deras mod och ståndaktighet i sin tro, i hvilken
de med gladt sinne gingo den svåraste tortyr och den mest grymma
död till mötes, allt detta väckte en viss entusiasm och beundran samt
manade till efterföljd. Samt slutligen 6) den vid samma tid allmänna
böjelsen för svärmeri, mystiskt grubbleri och för hemlighetsfulla
symboler, underverk och dylikt, hvilket gjorde, att många lärda, ej blott
mystiska svärmare, utan i tysthet grubblande eller tänkande män
öfvergingo till kristendomen. Af dessa uttydde en hvar den samma efter
sina idéer. Synnerligast tyckte man sig i kristendomen finna en högre
uppenbarelse af Platos ideela filosofi, hvarför flera platonska filosofer
blefvo kristna, såsom Athenagoras, Justianus Martyr m. fl. af
kristendomens utmärktaste män. Detta jägtande efter det hemlighetsfulla
och mysteriösa fann i kristendomen en rik näring. Deraf de många
filosoferande sekterna, till en början från judekristna efter esseiska
lärobegrepp, hemtade till en del från de gamla magiernas och
persernas religionsläror. Redan under apostlarnes tid uppkommo dylika
sekter genom Simon Magier eller trollkarlen (Ap. G 8:9, 13, 18—24),
Hermogenes, Nicolaiter (Uppenb. 2:6, 15) m. fl.,af hvilka somliga lärde
Jesus vara en blott menniska, andra, att han genom en öfvernaturlig
aflelse var född af en jungfru, andra, att hans vistande på jorden väl
var en historisk sanning, men dock endast skenbart och en synvilla
m. m. Flera voro stränga asketer och ifrade för fasta, späkningar.
afsöndring från andra, ett heligt från hela verlden afskildt lif, förbjödo
äktenskap, hvilket allt Paulus kallar en djeflalära (Tim. 4:14), der
det varnas för dåraktiga spörsmål, judiska myter m. m. 1 Tim. 1:4;
4:7; 6:20, 21; 2 Tim. 2:16—18; 3:1—10; 4:3, 4; Tit. 1:14. Col 2:8
(mot gnostikerna?) etc., och der man 2 Tim. 2:17, 18 får veta,att
Hymenæus och Philetus lärde, att uppståndelsen redan var skedd. Mest
mystisk af dessa sekter var dock gnosticismen med sin lära om
demiurgen, äoner, pleroma, logos m. m., en blandning af judarnes,
Zoroasters, Platos filosofiska satser, tillsatta med kristna Gnostikerna
delade sig i flera sekter; men de mest fantastiska voro dock i
österlandet Läran om logos (ordet) i fjerde evangeliet, hvilken hämtats
från Philo och den judiskt alexandrinska filosofien, hvarifrån äfven
gnostikerna hade sitt upphof, spelte allt framgent en vigtig roll ej
blott hos gnostikerna,utan äfven inom den ortodoxa kyrkan Ännu mer
fantastisk var manichæismen, stiftad af en persisk magier, Mani (227—
277), som sammanblandade zoroasterska, bramanska och buddaistiska
idéer med kristendomen. Dessa båda sekter fortforo in i sjette
århundradet. Äfven i vesterlandet uppkommo fanatiska söndringar, och
man låg länge och stred om huruvida Jesus var af samma eller af olika
väsen med fadern, om den helige andes utgående af fadern, sonen,
eller beggedera, och andra för menniskoförnuftet outgrundliga saker,
om rätta dagen för påskens firande, om kyrkotuktenm m. Man fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
